När ängeln kom, del 3 -Miraklet i Betlehem under Lövhyddohögtiden.

Del 1 kan du läsa här! -När Miriam fick besök.
Del 2 kan du läsa här! -Besöket hos Elisabeth och Josefs reaktion.
Del 4 kan du läsa här! -Männen från öst och Herodes rädsla.
Del 5 kan du läsa här! -Resan till Egypten.
Del 6 kan du läsa här! -Miriams tårar vänds från sorg till glädje.

birth-1
En ”julkrubba” Sukka i Betlehem…

Sommaren kom och gick.
Barnet i Miriam blev allt större samtidigt som de började planera sin årliga resa till Jerusalem. Snart var det den stora festligheten som toppade bådas favorithändelse varje år. Sukkot, Lövhyddohögtiden.
Dessutom skulle de göra ett extra stopp i Betlehem i år.
Anledningen var att Ceasar Augustus hade nämligen, nu i sitt 25 regeringsår, bestämt sig för att hela imperiet skulle registreras och skattskrivas.
Många hade begränsat förtroende för kejsaren. Inte nog allt sjå med skatteskrivningen och allt vad det skulle innebära.
Men sen var det det där med Herodes. Hans låtsaskung i Jerusalem. En mer paranoid människa fick man leta efter. Ryktet gick att han till och med var orolig för sin son, att han skulle ta över tronen i förtid från sin far. Han hade råkat illa ut, pratades det om. Många var rädda för honom.

Att registreringen ändå skulle kunna göras efter skörden och innan vintern tyckte Joef var ett klokt och rimligt besked.
För deras del var det nog med att gör denna sju dagars resa med Miriam som det var… med mage och allt. Faktum var att han redan i våras hade insett att när Elisabeth och Sakarias hade fått sin son Yochanan, att sex månader senare när det var deras tur, så var man mitt uppe i festligheterna i Jerusalem.
Men, konstigt nog kände han ändå ingen oro. Det kändes bra att kunna förena nytta med nöje.
De skulle resa lite tidigare så kunde de komma till Betlehem några dagar tidigare i lugn och ro för skatteskrivningen innan de kunde besöka Jerusalem.

augustus-roman-emperor-23-september-63-bc-19-august-14-ad
Ceasar Augustus

Alla, nästan märkliga, omständigheter kring denne deras snart nyfödde son, kändes nästan för mäktiga att ta till sig, tänkte Josef när han förberedde sin åsna för resan.
”Det blir nästan svårare för Josef att smälta nu så här snart inpå”, sa han till sig själv.
Gång på gång tänker han på drömmen han hade på bordet i sin snickarverkstad. Särskilt orden att ”…allt skall ske för det skall bli uppfyllt som Herren sagt genom profeten”.

Kvällen innan de skulle ge sig av mot Jerusalem och Betlehem, pratade Miriam och Josef om resan… och det som verkar bli det oundvikliga…
”Du älskling”, sa han och tog Miriams hand. ”Tänker du som jag? Du vet… Betlehem?”
Miriams ögon vattenfylldes. Hon blickade upp i taket för att hålla lyckotårarna tillbaka. Sedan tittade hon rakt in i sin älskades, Josefs, mörka ögon.
En tår av lycka gjorde sig ändå fri och rann ner för hennes kind.
”Ja, tänk… tänk… att vi får vara med om detta,” sa hon medan hon torkade ögonen. ”Tänk att Miriam fick vara med och ta hand om Mose, Israels folks frälsare… Kommer jag få vara med om att ta hand om vår Yeshua?”
Orden i Miriams fråga liksom stannade i rummet och nästan hängde påtagligt i luften. Hon började gråta och Joseph gick fram och höll om henne.
”Tänk om han kommer att födas i Betlehem,(4) brödets stad”, fortsatte hon.
Joseph stod tyst och höll om henne. Han kunde inte heller hålla tårarna borta. Han kände hur barnet sparkade. Det var som om den lille ofödde pojken ville vara med i samtalet.
Han tänkte på storheten i profetens ord, att han skulle få auktoriteten Emmanuel, Gud med oss. Skulle han nu födas i samband med Sukkot, denna tabernaklets högtid? Bara tanken hissnade för honom.
”Tänk bara på Jesajas ord, om barnet som skall bli Israel givet. Han som skall bära alla titlarna: Under, Rådgivare, Mäktig, Elohim, Evig, Fader, Fridsfuste…” Han pausade trotts sin iver, innan han fortsatte. ” Allt detta över Davids kungarike… är det han… Miriam?”
”Det är ju titlar som många har haft innan honom… men jag tror att han som skall återupprätta Israel kommer bära alla dessa profetiska titlar och bilder i sig. I sin person. Jag tror han kommer vara som om Guds Ord i levande form.”
”Ja, som om det skall Tabernakla med oss i en människa.”

Hon tänkte på det som hon spontant utbrustit hemma hos Elisabeth… hur det blev så påtagligt när hon utropat: ”Min själ prisar Herren och min ande gläder sig i Elohim, min Frälsare”
Det blev så dubbelbottnat på något sätt, nu när hon stod där inför sin resa tillbaka till Juda. Skall han bli både sin egen personlige frälsare, samt hela Israel och mänsklighetens…?

”Ack att vi enkla syndiga människor funnit sådan nåd”, sa hon när hon gick för att avsluta det sista inför morgondagens resa.

Vädret var så där underbart. Klarblå himmel och inte allt för varmt, när de anslöt på leden som vätte upp mot Jerusalem denna höstmorgon. Tusentals människor var på väg för att fira denna glädjens Högtid och stämningen var på topp. Folk sjöng, prisade Gud och var glada. Det var Glädjens Högtid, Alla världens nationers Högtid…
Josef ville ropa högt och ära Gud, för att berätta för alla vad som skulle ske. Men han andades in djupt och stämde dansande in i sången med sällskapet som gick framför dem.

maxresdefault
Under Sukkot, Lövhyddohögtiden, är det full fart uppe i Jerusalem, till denna dag

Det gick långsamt och de fick stanna ofta för att Miriam behövde vila. Efter sju dagar var det extra besvärligt och när de väl nådde Betlehem var det redan mörkt. Alla hade redan anlänt och naturligtvis var det redan fullt på värdshusen.
Josef gjorde vad han kunde för att finna rum åt dem. En släkting till honom hade dagarna efter Yom Teruah, trumpetfesten, ägnat tid ute hos sin boskap i dalen nedanför sitt hus. Han hade passat på att bygga ett stall(5) inför Sukkot. Han erbjöd Josef att husera med sin Miriam där under sin vistelse.
Josef blev tacksam och skynda till Miriam med den goda nyheten.
”Min kusin Efrayim upplät sin Sukka(6) han hade låtit bygga. Kom, det blir perfekt.”

Miriam hade den sista biten känt hur det krampade och Josef hade försökt tala lugnt till henne… så gott det gick…  Han var nämligen inte så lugn själv…

Nu, äntligen framme och väl inne under tak ropade hon på Joseph, som just gått ut för att hämta packningen. Han rusade in och fick nu vara med om den största stunden i sitt liv. Nu skulle han födas… detta märkliga barn som himlarnas sändebud så ivrigt engagerat sig i.
Där, i Sukkan, såg han världen för första gången. Detta lilla gossebarn som blivit till genom ett mirakel.
Josef skyndade sig till packningen och plockade fram tygtrasorna Miriam fått av Elisabeth i våras. De var linnebitar från Sakarias prästkläder han hade tjänstgjort i.
Trasorna hade de tagit med sig och skulle användas till ljusen uppe i Jerusalem, under högtiden.
Men nu lindade in det lilla gossebarnet med dem samtidigt som de båda prisade Gud av lycka och tackade Herren för att allt gått bra.

I samma stund, ute på fälten kring Betlehem, satt traktens herdar och pratade om hur de snart skulle bli för kallt för att ligga ute med flocken. Om bara några veckor kom vintern och säsongen var över.
”Ja, än så länge går det bra”, sa en av dem och kastade in en pinne till i elden. ”Men bara om si så där…”
Han blev abrupt avbruten.
Plötsligt sken marken upp runt omkring dem. En märklig man kom fram och började prata.

Skräckslagna, liggande på marken stirrade de upp på den bländade varlesen.
De hörde honom säga:
”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat i tygstycken och ligger i en Sukka”.

Som på ett ögonblick fylldes skyn med änglar som sjöng för fulla halsar:
”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.”

bac213146c1857976053e6325561dfb0
Budskapet kom till de enkla herdarna först

Herden som blivit avbruten reste sig och tog täten.
”Hallå, vad väntar ni på?, ropade han samtidigt som han satte fart upp mot kullarna som vätte mot samhället.
De andra rusade i full fart efter honom in mot Betlehem och fann Miriam, Joseph och den lille nyfödde bebisen, precis som himmelen deklarerat tidigare under kvällen.

Miriam satt och försökte samla sina tankar.
Hon kunde inte släppa berättelsen som Mose förmedlat, när fadern Isak kallade hem sin son Jakob till landet och det första han gjorde var att ordna en sukka åt sin flock, och hur platsen för denna händelse fick namnet Sukkot.
Hon vände sig till Josef och sa:
Tänk att nu när vår Fader på ett förunderligt sätt sänder sin son till Landet i samband med sukkot, lövhyddohögtiden, så sitter vi nu här i en sukka. Jag menar…
Mer han hon inte säga förrän de hörde ljudet av springande fötter kom allt närmare. Hon tittade förskräckt mot Josef som tog sin stav och ställde sig i dörröppningen.
Sen hörde de någon ropa:
Där, titta! Här borta måste det vara.
Josef och Miriam tittade skrämt på varandra, undrande vad som stod på, medan rösten ropade i öppningen:
Frid. Det är inte så att det finns ett nyfött barn här inne?
Plötsligt stod där herdar och nästan pratade i munnen på varandra om vad de hade varit med om när de satt och pratade kring lägerelden.

I ett par timmar satt de och trängdes samtidigt som de lyssnade till berättelsen om hur det hela började när Gabriel hade kommit till henne under Ljuset högtid och hur hon genom ett mirakel blivit havande och burit han som skulle bli Världens Ljus.
Hur han nu, i brödets stad, Betlehem, kommit till världen.
Hur han som uppfyller Guds Ord, blivit kött och tagit sin boning bland oss under Tabernaklets Högtid (7).

Joseph fyllde i och var stundvis lika exalteraad som herdarna när han berättade om hans änlabesök och hur Herren är trogen detaljerna i sitt Ord, för att vi skall kunna aldrig skall behöva tveka när han gör något, så vi kan leva i Ande och Sanning.

De berättade även om Elisabeth och Sakarias om hur de även fått barn genom ett mirakel.
En av herdarna berättade att han kände till familjen och han lovade att genast i morgon bege sig till dem och berätta om vad som hade hänt i kväll. De bodde alldeles i närheten där de vallade fåren i utkanten av Betlehem.

-Fredrik

—-

4) Betlehem  -En ihopsättning av två ord: Beit -hus och Lechem -Bröd Beitlechem
5) Stall/Hydda för boskap är Sukka på Hebreiska. Exempel är ”ordleken” i  1 Mos 33:17 ”Men Jakob begav sig till Sukkot och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor(Sukkot), och därför fick platsen namnet Sukkot.” וְיַעֲקֹב נָסַע סֻכֹּתָה וַיִּבֶן לֹו בָּיִת וּלְמִקְנֵהוּ עָשָׂה סֻכֹּת עַל־כֵּן קָרָא שֵׁם־הַמָּקֹום סֻכֹּֽות׃ ס
6) Sukka    -Tabernakel, hydda, stall eller koja på Hebreiska. Ordet som används för krubba, phatn’e, används även för ”stall” (Luk13:15) eller Sukka där man har sin boskap (1 Mos 33:17). Än idag byggs Sukkor i Israel som man bor i under Lövhyddohögtiden/Sukkot.

julkrubba_i_perstorp-1
En klassisk julkrubba/sukka

7) Tabernakla -Ta sin boning bland…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: