När ängeln kom, del 5 -Resan till Egypten

Del 1 kan du läsa här! -När Miriam fick besök.
Del 2 kan du läsa här! -Besöket hos Elisabeth och Josefs reaktion.
Del 3 kan du läsa här! -Miraklet i Betlehem under Lövhyddohögtiden.
Del 4 kan du läsa här! -Männen från öst och Herodes rädsla.
Del 6 kan du läsa här! -Miriams tårar vänds från sorg till glädje.

sunset-9567
Josef anade att dettan var början på något oerhört stort…

Nu var det dags att packa. Roms representant som agerade som ledare för Guds folk gillade visst inte att Gud utvalt sin egen kung istället, och inte bekräftat Herodes.

De mäktiga männen från öst som överlämnat den dyrbara skatten hade sagt något om att de skulle finta regenten i Jerusalem, för ”de hade fått besök från ovan”, som de sa.

Det var fortfarande natt och tiden var knapp. Josef hade tänt några ljus och Miriam hade gått över till Yeshuas säng för lägga över täcket så han inte vaknade rikgt än.
De Kaldeiska stjärntydarna hade berättat hur Herodes bett dem återvända med besked om familjens adress. Han hade sagt att  gossen skulle få den ”hyllningen en kung sig bör!”

Josef hade nu vaknat mitt i natten.  Även han hade fått en hälsning från ett av ett Guds sändebud.

Han satte sig upp, alldeles kall och stel efter drömmen. Han vände sig över till sin hustru och knackade henne på axeln.
Vakna, Miriam. Vakna!”, viskade han. Vi måste upp.
”Vad pratar du om, Josef. Lägg dig och sov.” Hon vände sig om och drog upp täcket.
”Nej, lyssna.
Kommer du ihåg vad dom sa om Herodes. Han måste vara tokigt arg nu när han upptäckt att han blev lurad. En ängel kom till mig och sa att vi var tvungna att omdelbart lämna Israel och fly till Egypten.

I öst kunde man nu ana en något ljusblåare nyans på himmelen. Det var öde och tyst när de lämnade Betlehem, med undantag av en jäktande främling de som mötte på vägen ut från staden.
”Herodes, flämtade han. Herodes har blivit galen. Alla med barn måste fly. Han skall döda alla barn under två år. Min stackars son, jag måste skynda mig….”
Mannen rusade in i staden.
Josef tittade på Miriam, samtidigt som han blickade upp mot Jerusalems kullar. Han kunde se hur en stor hop med facklor rörde sig ner för en sluttning i deras riktning.
”Kom, låt oss skynda oss,” sa han till Miriam och lyfte upp den nyvakne pojken.

sunrise

De första timmarna sa dom ingenting till varandra. Båda var tagna av stundens allvar och smått chockade. Båda kände en enorm tacksamhet till varningen de fått. Miriam kände även en stor kärlek till Josef som uppfattat budskapet och inte lyssnat på hennes nyvakna ointresse av att stiga upp mitt i natten för att ge sig av och bli flykting...

Under vandringen blickade Josef åter öster ut, just som solen skulle stiga över horisonten. Den bildade liksom ett kors på något sätt, när den strimmande sakta steg uppåt och tillslut blev en orange boll.
Han kände ett stygn i hjärtat och tänkte på soldaterna som tillbad just solguden, som hade kors på sina sköldar. Han hade sett dem när red genom Jerusalem när han varit uppe i staden på besök.
”Undra om detta har något med gossen att göra”, tänkte han för sig själv. ”Allt annat verkar vara så stort och profetiskt kring honom….”

Så småning om började de prata med varandra. Båda hade haft gott om tid att både tänka och uppfatta vad som var på gång.

”Alltså”, avbröt Miriam tystnaden helt plötsligt. ”Kommer du ihåg när jag tänkte att Miriam tog hand om Israels frälsare Mose?”
”Jodå, visst gör jag det!”
”Det var ju hos egyptierna, dessutom.”
Nu var hon ivrig och gestikulerade sådär som hon gjorde när hon var extra upprymd. Något Josef tyckte om och gjorde henne extra vacker i hans tycke.
”Ja och inte nog med det”, fortsatte hon. ”Det var ju i samband med att den store kungen skulle döda alla bebisar.”
Josef hajade till. Det nästan svindlade för honom.

farao
Döda alla dom där med Hebreiska rötter….

”Du har rätt”, sa han. ”Och nu har kungen upprepat…”, han tappade orden samtidigt som han ryste till. Han kom och tänka på profeten Hoseas ord: ”-Från Egypten kallar jag min son!”

Josef kan inte hjälpa att tänka vidare.
”Det verkar ju som om allt Mose skriver om handlar om deras lille pojk.

Han blickar bort på honom som sitter och balanserar på en av hästarna. Han ler och gryningsljuset gör att han ser så vacker ut när han smackar för att få djuret att gå fortare. Miriam skrattar och hejar på.
Han tänker på berättelsen om Påsken. Hur de alltid läser om fadern som sänder sin son, för att se till sina bröders välmående. Han heter Josef…
Han vet hur rabbinerna berättar om att det finns två tydliga Messiasgestalter som skuggbilder i Skriften. Josef och David.
Mashiach BenYosef, Messias Josefs son, och Mashiach Ben David, Messias Davis son… Båda hade det tydliga enandet av Guds folk, Israel, Guds församling i sina hjärta…
Ängeln Gabriels ord till sin älskade ringde inom honom…”Hans skall bli kung över Israel!

Han känner på sig att detta är början till något oerhört stort… Men samtidigt något oerhört smärtsamt. Bröderna förrådde honom, sålde honom och slängde honom i en håla…
Men å andra sidan”, tänkte han vidare. ”Han blev ju upprest till att tjäna den högste, som om det vore honom själv. Han fick ju till och med titen abba, fader, över den högstes rike…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: