Att Dö Bort från sonens moder! -den Troendes rötter, del 18

Religiösa system söker att kontrollera människor.
Håller man inte med… eller förstår dem i deras ihopsnickrade doktrin eller dogm, så fryses man ut och det är inte ovanligt att man förtalas offentligt.

-”Välkommen in i gänget”, säger Jesus.

Jakob har ett och annat att lära oss om religiösa system, avgudadyrkan och sonens moder!


Sonens moder kopplades ihop med avgudadyrkan och var tvungen att dö bort från församlingen

Vid det här laget har nog den trogne Aletheialäsaren bemött den Bibliska principen att ”Gud gav oss slutet när han gav oss början.” Det är Jesajas ord. För att förstå slutet så ligger principerna redan i början av bibeln.
Något Paulus backar upp i sitt brev till Korinth i sitt tionde kapitel. ”Ni som har slutet impå er, studera fäderna i öknen så ni inte begår samma misstag som de!”

Jakob och inympningen

Berättelsen om när Josef får sina söner välsignade av sin far är träffande.
Kortfattat så kallar Israel sin son för att välsigna/inympa dem och ge dem stamstatus. De skulle bli jämställda de övriga av bröderna.
Israel gör då ett utspel och frågar sonen: -Vad är det här för några?

När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är dessa?” (1 Mos 48:8)

Varför? Jag menar, om någon visste så borde det vara han. Han bad dem ju komma!!!

Hur som helst…
Fråga: Finns det, för oss troende, en profetisk parallell här? Vi borde läsa Mose på det sättet, med den förväntan då Jesus säger att OM vi inte anammar Moseböckerna som om de var skrivna om Honom, så kan vi få fel tro.

Josef är ju en av de större skuggbilderna på Messias, så låt oss se vad vi kan finna.
Till saken hör också att Josefs avkomma inte enbart hade sina rötter hos Hebréerna. Deras mamma kom från ”nationerna”, då Josef gifte sig i Egypten.

Så när Messias Josefs son kommer till Israel med sin andliga avkomma, som blir medborgare i Israel, som Paulus säger, så bör vi räkna med att de övriga i Israel undrar vad i alla sina dar är dessa för några.
”De talar annan tunga”. ”De klär sig annorlunda”. ”De gör saker på ett obekvämt sätt.” ”De för sig ovant och annorlunda helt enkelt…”

Jakob och mamman

Men något annat som är intressant är hur Jakob plockar upp en annan tråd mitt i allt ihop: fadern berättar storyn om sonens mamma. Hur hon dog!
Varför inkluderar och påminner han dem om henne i detta skede, då de skall få välsignelsen att bli medborgare?

Hennes död är av intresse för de som bli inympade i Israel… Varför var hon tvungen att dö?

När Jakob var slav under Laban så arbetade han sju lätta och sju svåra år. (Hmmm… intressant… har hört det förut…)
Han gjorde sig fri för att fara till Landet och fick ändå Laban efter sig.
Modern till den enfödde sonen Josef hade oärligt och felaktigt tagit med sig avgudar från sammanhanget de kom ifrån. Jakob var nu tvungen att hantera detta. Det var där och då det talades ut: att den som bar med sig avgudarna inte kunde följa med in i landet och var därmed tvungen att dö…
Död är synonymt med att separeras från det som ger liv. Livet finns hos Gud, som bor mitt bland och i församlingen.

Därefter brottades Jakob nu med en övernaturlig varelse och övervann den. Han hade nu visat att han vunnit över människor(Laban) och andemakter(ängeln).
Kyrkan lär att det är en Herrens ängel.
Rabbinerna lär att det är Esaus ägnel. Esau, som han var rädd för att träffa. Esau, som vi vet symboliserar ett trossystem som går emot den rena Tilliten på Gud. Ogräset som rensas bort.

Vi vet dessutom att Jakob är en bild på den andefyllda församlingen, Israel.

Tittar vi på denna sekvens om sonens mamma, så kan vi lära oss att Laban är en bild på ett religiöst system, som binder församlingen med dess regler ”made up as we go along” för att kunna kontrollera ”Jakob” för sina syften. Den har pengar i fokus. Går man iväg med dess föremål för tillbedjan utanför dess gräns/synhåll… kommer det efter i full fart med hot och anklagelser!

Jakob och Herren

När Herren kallade Jakob bort och ut ur systemet, så följer ”Sonens” mamma med och kopplas till avgudadyrkan, i lögn och bedrägeri…

Innan Jakob blir Israel så har döden skilt honom från modern som är kopplad till avudadyrkan, som följde med från kontrollsystemet.

Jakob var hos Laban i 20 år från då att han träffade sin älskade brud. Sen bar det iväg till det utlovade landet för att komma till fadern.
2000 år efter det att Messias träffade sin brud, oss människor, så kommer Fadern kalla oss till det utlovade landet för att vara med Honom.

Må vi ha överkommit och dött bort från alla kopplingar till avgudadyrkan och andliga system som binder oss,  lurar oss och står ivägen för att bli den som Fadern kallat oss att bli.
Herren har satt Sin ”etikett”, sin betäckning på de som genom nåd blir Hans församling, Hans Israel. Han kallade oss via Sonen, Jesus…
För alla i kyrkan, dessutom, så gillar man att Inympningen sker genom tecknet då armarna läggs i… just det: kors…

När Herren undervisar om det, i begynnelsen/början, så påminner han oss om att det är genom nåd vi får stamstatus och dessutom får sonens mamma en central plats i berättelsen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: