Den mogna frukten!! Den troendes rötter, -Del 23

Fruktsallad! Mmmm. Rena rama himmelriket för både ögon och mun. Färger och smaker i alla dess färger och sorter.
Men en frukt gör sig inte så bra om frukten inte fått mogna. Om den inte fått ta den tid det krävs för att bli så där perfekt så det gör frukten rättvisa.
Jag missade det konceptet en gång….

42-17827500
Mogen vinranka smakar bäst…

Tålamod… detta svåra ord…
Inte är det bara något viktigt, utan även något som skall manifesteras i våra liv… det är ju en Andens frukt.

”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet…” (Gal 5:22)

Något som går hand i hand med tålamod, är ju att saker och ting skall mogna i den takt var sak bör mogna, för att skörden skall få rätt effekt.

Och att blanda något omoget med det som är moget… DET är ingen bra idé.

Jag lärde mig detta… ”the hard way”… kan man säga.

Hårt och omoget

På en pysseldag i mellanstadiet skulle vi i klassen göra äpplemos för att bjuda resten av skolan. Det var någon biff som smakade extra gott med äpplemos, sades det.
Vi hade god tid på oss att förbereda och skaffa fram dessa äpplen. MEN neeeej… jag hade glömt bort det och blev således påmind kvällen innan.
Lite skamsen smet jag ut med ett par plastkassar i mörkret och hittade en tomt med massvis av äppleträd.
Perfekt!!! (trodde jag)
Dagen efter visade det sig bara att när vi satt där med våra äpplen, så var det vinteräpplen i mina kassar, och de var inte alls medgörliga när de skulle mosas.

Följaktligen så serverades det en delikat och något klumpig äpplemos i lunchbespisningen. Mina äpplen var alltså inte mogna.

Man borde naturligtvis ha haft tålamod innan man använde sig av den frukten… och låtit den mogna innan man bjöd andra. Det gav ju inte äpplet en korrekt bild. Snarare var den lite sur och hård.
Jag borde ha använt mig av en mogen frukt, som hade gett äpplet mer rättvisa.

Jag borde nog ha kollat med någon som hade varit med förr…

Jag kunde ingenting om äpplen och anade definitivt inte se att detta gröna äpple inte var moget på insidan. Jag menade bara väl… ju. Jag kunde inte veta att det var ett vinteräpple. Men, tro mig, dagen efter…
Jag fick en erfarenhet att se tillbaka på…

Önskan att få veta

När Jakob brottades med det himmelska sändebudet, hade han ett önskemål och en längtan att få lära känna dennes namn.
Istället fick han en erfarenhet med sig, som varade livet ut. Ett namn som med tiden förklarat mycket.
Mose, likt Jakob, bad om att få veta samma sak:

”HERREN sade till Mose: ”Bryt upp och drag härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob… Jag skall sända en ängel framför dig… Mose sade till HERREN: ”Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig…”  (2 Mos 33:1-2, 12)

Men, som den gode Guden han är, så kan vi faktiskt få svar på saker och ting om vi ber Honom om något. Men, Han kanske inte alltid svara så som vi förväntat oss… men svarar gör Han nog allt.

Den här gången kanske det till och med blev lite bättre än Mose tänkte sig.

”Därefter sade HERREN: ”Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.” (2 Mos 33:21-23)

Mose fick alltså se ”ryggen”.
Ordet som används här, ’achowr, kan lika väl översättas som: ”bakåt”, ”efteråt”… eller till och med ”härefter” eller ”tiden som kommer”.

När Mose ställde sig på Klippan, fick han alltså se Guds härlighet. Men de var i ”backspegeln” han fick se ”framtiden”.

Ofta är det inte så att Gud visar sig rakt upp och ner när vi tycker att vi behöver det. Det är däremot snarare så att genom att blicka tillbaka i livet som vi så ofta kan se hur och att Guds hand funnits med… all along

Här behöver vi tålamod och en viss mognad i vår tro.

Ett tänk som Skriften förmedlar är att: ”Det som hänt fäderna, händer avkomman.”
Vill vi alltså veta vad som skall komma, ”så studera de som gått före”.

Ordet kommer

Ett typiskt fall är att vi kan utröna att Messias manifesterar sig två gånger.

Men då lär vi oss att det behövs tålamod… att vänta in och inte rusa iväg med de som hävdar sig vara smorda men faktiskt inte ”passar profilen”.
Även om de utgör sig för att vara den de är och till och med kan göra något övernaturligt.

Mose var sändebudet som kom ner med Guds Ord från ett berg, Sinai. Men på grund av församlingens synd så bröts tavlorna.

Men storyn tar inte slut där.

Vid ett andra tillfälle som kom sändebudet ner med ”samma Ord”, men denna gången för att placeras i Arken, som är Tronen för Guds Närvaro.

”HERREN sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder.”  (2 Mos 34:1)

Vi vet att Jesus är ”Ordet”, Logos/Torah, som kom ner från ett annat berg, som är himlarna.

Jesus, Guds Levande Ord, kom för att uppenbara Guds vittnesbörd, och hans kropp bröts för vår synds skull.

Men, Prisad vare Herrens Underbara Namn… Han kommer snart tillbaka som Kung, för att sätta sig på sin Tron och regera.

Ordet är moget

Men det finns mer.
Vad gjorde sändebudet Mose mellan dessa tillfällen?
Han arbetade med återupprättelsen av församlingen:

”Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: ”Var och en som tillhör HERREN skall komma hit till mig.” (2 Mos 32:25-26)

Samt han bad till Gud för försoning för församlingen:

”Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till HERREN. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” Mose gick tillbaka till HERREN och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd.” (2 Mos 32:30-32)

Vad gör Jesus idag?
Genom Honom verkar upprättelsen av församlingen:

”Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.” (Ef 2:12-13)

Han ber till Gud för oss. Och ber vi i Hans namn… ja, man kan säga han är vår turbo i bönen.

”Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.” (Rom 8:34)

Problemet med församlingen var att de inte hade tålamod, och där av avfallet och hela storyn med kon.
De väntade inte på att Mose fick komma ner med det mogna vittnesbördet.
De väntade inte på att Mose skulle komma ner med ”Ordet” som han fick av Gud. De gjorde istället ett mänskligt försök att skaffa sig en bild.

”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.” (2 M0s 32:1)

Nu blev det ju bra till slut, och tar vi lärdom av detta kan vi vara orädda i vår tro och frimodigt sätta vår tillit till dessa Jesu underbara ord och löfte:

”Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” (Matt 26:64)

Det är moget! :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: