Enhetens offer. Den troendes rötter, -Del 22

Kanske en av de mest tabubelagda ämnena, och minst studerade i Bibeln, är textraderna där det står om offren och offertjänsten.
Många kanske rent av skulle hävda att det är något som till och med för oss bort från Gud… med motiveringen: –för det har den och den faktiskt sagt…

Men, tänk om det skulle faktiskt rent av är tvärt om?
Tänk om det påståendet är ett missförstånd och är Guds väg för en enad församling att närma sig Honom?

caravaggio-isaac
Tänk… ett missförstånd skulle ju kunna bli så fel.
Som Guds församling här på jorden, står vi i en fantastiskt unik position.
Jag vet inte, men inser vi att:
1) Gud skapade hela den här bollen vi lever på för att få ha en relation med oss!
2) När vi väl en gång valt att: Ok, jag ger upp mig själv och inser att DU Gud är den jag tillhör! –Ja då LÄNGTAR Guds Ande avundssjukt att få bo i oss!

Det är helt nästan sagolikt om vi låter detta sjunka in en aning.

Mitt Liv Som Lovsång

Jakob, Jesu egen bror, skriver om denna avundssjuka. Han, Jakob, är en av de författare i Bibeln som är väldigt radikal. Han, nästan jobbigt, petar ju i vår livsstil.
Hans rader är till för ekklesian, Israel, som vi ser i vers 1:

”Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.” (Jak 1:1)

Brevet är för den som redan är frälst och rättfärdig genom tron, Guds upprättadeförbundsfolk med andra ord.
Alltså är det inte så mycket fokus på HUR man blir frälst, som polarn Paulus tacksamt betonar i sina brev. Utan nu är det mer –Vad händer sen?
Våra liv skall ju göra skillnad efter att ha fått möta vår Skapare och Gud, Halleluja. :-)
Tron skall ju ha en inverkan på våra handlingar och beslut, och Jakob menar till och med att en tro utan gärningar betyder ju nada, zip, noll och INGENTING!!!

Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. (Jak 2:17)

Han anser, kan man säga:     Med din livsstil, visar du vem som är din Gud!!!
Eller:                                              Du följer de bud, från den du erkänner som Gud.
Ja, eller som han nu egentligen formulerar det:

”Nu säger kanske någon: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.” (Jak 2:18)

Gärningar är ju inte fel i sig, men visst är det ett laddat ord????
Vissa gånger kan jag gilla att tänka på ordet gärningar som lydnad.
Det är ju då gärningarna handlingarna kommer ”på rätt plats”. Man kan ju inte vara lydig någon eller något man inte valt att följa.
-Jo haaallåååå, säger någon. Det kan man visst. Du kan ju bli tvingad! Ha!
Förvisso, men då har du ingen inre harmoni, för du är då olydig ditt hjärta.

Det är ju som om Jakob skriver: Jag bekräftar min tro med att jag är lydig den jag valt att bekänna mig till. Då blir det samklang och en härlig melodi! Mitt liv blir en lovsång!

Vänder man på steken, dvs: om jag gör något -eller presterar en handling- som jag eller någon annan anser kvalificerar mig för något, (exempelvis Rättfärdigheten eller Frälsningen…) ja då är vi inne på att vara det som Paulus menar med att vara -och ha fallit- ”under lagen”…  eller laggärningar.
Hur som helst… då har vi förkastat nåden, som ju innebär att vi får något vi inteförtjänar .

Mitt Liv Mot Andra

Lite senare i sitt brev fortsätter Jakob med sina utmanande och spetsiga tankar att  att vi som församling: skall leva som vittnen till Jesus och i samklang med varandra.
Hur gör vi detta nu då?

”Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” (Jakob 4:7-8)

Jo, erkänn Gud som Herre i livet och närma dig Honom
Närma mig Honom… hmmm Närma sig Gud…. Vart har jag hört det förut…
Hur gör man det?

Jo, ja just det. I offer tjänsten!!?! Exempelvis här:

HERREN kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade: Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt HERREN… (3 Mos 1:1-2)

Ordet offer här är korban, vilket visserligen betyder offer, men bygger på rotenkarav – att närma sig, vilket är offrens främsta syfte.

Generellt kan man kategorisera offren i olika grupper (genom vilka alla försoning erbjuds):

-brännoffer (överlåtelse-/uppstigandeoffer)
-matoffer
-fridsoffer
-syndoffer
-skuldoffer

Märk förövrigt att endast de två sista är obligatoriska, medan de tre första är frivilliga.

I regel så offrade man ett syndoffer innan man gick vidare med något av de andra.
Låter det bekant…

Jesus, givetvis, var ju inne helt på det spåret när han undervisade i ämnet att närma sig Fadern.

”Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.” (Matt 5:22-25)

Fråga:
Eftersom Guds Ord och Hans principer är eviga…Hmmmm… kan det finnas något här att hämta för att delvis förstå ”Kain och Abel problematiken”? Försökte Kainframbära ett offer närma sig Gud utan att ha gjort upp med sin taskiga attityd mot sin bror???

Hursomhelst:
Jesus slog alltå  fast att Fadern inte ändrat sig!
Detta mönster, att först göra upp med synden som steg ett innan man går vidare i sitt närmande… hämtade Jesus från det som redan var skrivit, eftersom han är den störste läraren i Himmelriket…

”Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” (Matt 5:19)

(Han sa ju för övrigt i sin fortsatta predikan där på berget:  ”Ni har hört det sägas… men Jag säger er…”
Kan det så vara att många hade frångått Mose och Profeterna som grund till all annan förkunnelse… och att Messias nu kom och återställde det många hade frångått säkerligen i okunskap eftersom ”de hade hört”… Kanske det var en välartikulerad ledare med fina sjalar och många efterföljare som de hade lyssnat till… och så kanske de inte hade tänkt på att läsa själva för att ta reda på….”)

Mitt Liv Mot Gud

Det första ordet i 3 Mosebok, som citerades ovan, är Vayikra. Det är originalnamnet på hela den boken. Det betyder ”Och han kallade”.
Här ser vi hur Gud längtar och kallar på oss.

Precis som Han gjorde med Adam och Eva!
På Grund av synden så gömde de sig och resultatet var att Han kallade på dem.
Församlingen i vildmarken -mellan slaveriet och det utlovade landet- hade nu fått lära känna Guds Helighet och insåg att:
”Oj oj… Gud menar allvar och HUR skall vi NU göra… Våran mänskliga väg funkade INTE för Adam och Eva med sina fikonlöv… Den funkade INTE för Abraham som valde Hagar… Den funkade INTE för oss med kalven, TROTTS att vi till och menade att det föreställde vår Gud och firade till Hans ära och med Hans NAMN…

Fråga: Kan det finnas någon som ärligt i hjärtat tror att det då skall funka för oss, att ersätta med en egen väg?

Nu kallar Han alltså Mose för att presentera Vägen lite mer i detalj. Ni vet, det som han redan hintat om tidigare, exempelvis genom att offra ett djur för Adam och Eva.

Väljer Församlingen att gensvara –och först och främst offra vår egen sak– för att sen närma oss Honom, genom Hans Väg, så lovar Han att gensvara och närma Sig oss… WOW!!!Prisa Herrens Underbara Namn för Det!!!

Kom då ihåg Jakob som säger: Rena era händer och rena era hjärtan… Ja… då kan vi inte hålla på med våra egna agendor och bestämma att:
Nu är detta kyrkopolitiskt korrekt och vi har självutvalt oss att vara i centrum för alla som tror…
Nu är det vi som representerar den rätta vägen och alla andra som inte är med oss är i periferin och skall inte lyssnas till samt räknas inte och är för övrigt emotagendan oss… och dessuom är demoniska…
…och på så sätt mena på att man har företräde att närma sig Skaparen!
TRAMSIGT och HÖGFÄRDIGT!!!
Alltså, inte särskilt ödmjukt, eller Bibliskt

Enhetens Förkrosselse

Låt oss ta ett exempel från detta offer närmandet, som Gud har instruerat och visualiserat genom det fysiska, för oss att förstå det andliga.

”När någon vill bära fram ett matoffer åt HERREN, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå.” (3 Mos 2:1)

Här ser vi hur ett av församlingens närmanden skall bestå av fint mjölolja ochrökelse.

Om vi först tillåter oss att tänka tanken på hur vi, alltså den troende församlingen, ekklesian, liknas vid vete.

”Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.” (Matt13:30)

Fint mjöl görs ju av ett bearbetat och krossat vete.
Vi behöver förkrossade hjärtan och inse verkligheten att ingen av oss förtjänar att komma inför Herren och ha gemenskap med honom. Endast genom att överge och offra vårt ego och våra egna ambitioner kan vi, likt ett krossat vetekorn, närma oss Honom i sann enhet.

Till detta behöver vi även Hjälparen, Guds Ande, oljan, för att bibehålla riktningen när vi navigerar i Skriften… så vi kan lära oss Hans Väg genom Messias Jesus.

Då kommer våra böner, rökelsen föras fram av Översteprästen Jesus inför Fadern.

”HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.” (Ps 34:19)

Halleluja för vår underbare Frälsare!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: