När entusiasmen blir kletig, den troendes rötter -del 25

Skitsnacket är igång… Likaså oviljan att lyssna på andra…!
När människan bli lite ivrig över en nyvunnen skatt, tappar hon lätt omdömet och i entusiasmens sötma tenderar hon lätt att bli lite nitisk.
Finns det dessutom sår eller bitterhet i botten… upplevs man lätt dömande, och den goda frukten man egentligen vill dela med sig av… missförstås och känns lite övermogen… ja rent av rutten och kletig.
Hade Petrus och grabbarna ett inlägg i den debatten? –Ja, det är klart!!!

ruttet
Det goda budskapet bli så lätt ruttet…. När skall vi lära oss?


När de kära nytankade pingstvännerna i början av 1900-talet, fyllda av glädje och iver, ville få sina bröder och systrar att få uppleva samma sak av Herrens ljuvliga Ande, som var ett tydligt steg mot den fullkomliga upprättelsen för församlingen…, blev det kanske inte så bra alla gånger… där i början.

Pingströrelsen föddes i alla fall och nästan lika många sårade, splittrade och sarjade vänner blev kvar, i framför allt baptistlägret, som i sin tur bestod av upprättade människor av dopet.
De som var kvar, gapade mest och högst MOT den nya företeelsen, det Andedöpta lägret, som i sin tur gapade lika högt… men av andra skäl såklart.
Jo, villolärare var de också… och väldigt nitiska…

Såren var djupa och så klyftan var stor. De nya kärleksfulla Andetända människorna upplevdes hårda och lite smått högmodiga. ”Vi har ju det senaste, menade man!”

Snart knackade Herren på villiga hjärtan igen och nu var det dags för en upprättelse av tron. Trosundervisningen tryckte på och Trosrörelsen förlöstes.
Men åter igen stod det trasiga församlingar över hela Sverige… den här gången kanske mest hos Pingstvännerna. Lika trasiga och bittra som Baptisterna, när de själva etablerades.
Inte kanske för att det i sak var fel på att vi behövde trosundervisning… men kära nån… alla dessa överilade och fingerpekande människor som funnit en ny profet, istället för Pethrus…
”Vi har det senaste!” förklarade man självsäkert och de lika stolta pingstvännerna var orubbliga att inte lyssna på den högmodiga, vilseledande nya farliga sekten.
Ingen lyssnade på varandra och än idag svider dessa infekterade sår kvar runt om i landet och skadar våra ekumeniska arbeten.

Knackar Gud igen?

Hmmm… Jesus har inte kommit tillbaka än och Gud är ju inte klar med att hyfsa till sin brud.

För ett par år sedan, under en träff i min dåvarande cellgrupp, som dessutom hade besök av en distriktspastor kvällen till ära, skulle vi i vanlig ordning repetera huvudpastorns senaste predikan.

Glad i hågen, och riktigt uppmuntrad av det jag hört under helgen, återgav jag lite av tankarna jag just redogjort för ovan.
Pastorn hade nämligen på ett intressant sätt talat om att vi har något att lära från alla tidigare ”röresler”.

Nickande satt alla och lyssnade. Jag passade då på att ställa en fråga:
– Undra vad som kommer här näst i upprättelsen, sa jag. Och undra hur vi, som lite symboliserar den senaste rörelsen, kommer att reagera mot de som lyhört snappar upp det? Kommer vi än en gång förakta dem, eller välkomna något nytt?
Den gästande pastorn nästan reste sig upp i förargelse, höjde sitt finger och sa:
– Så pratar vi inte och nu byter vi ämne.

Nu, helt plötsligt, verkar det ju som Gud knackat på nya villiga hjärtan.
Resultatet? -Inget nytt under solen i alla fall!!! Vi kristna verkar tröga att lära oss det där med relationer till andra.

”Den Hebreiska rörelsen”, ”Messianerna”, ”Judaisterna”… ja kärt barn har mågnga namn… präglar ju ändå något brett och nästan ”nytt”, fast jättegammalt på samma gång. Det är svårt att förneka. Och med tanke på den effort som ligger i många tidningsreportage, tiden ämnet tar upp under pastorsmöten och de spaltmeter teologiska skrifter ändå ägnar åt frågan vittnar ju om detta.

Ena lägret, står nu och ropar, mest i vanlig ordning i okunskap, stolta över att man representerar ju det senaste och största:
-Ni leker judar och är lagiska! Ni bla bla bla bla.
I rädsla för att skada ”den organisatoriska ekumeniken” som förhandlas fram, har många andra kristna läger hakat på.

Det ”nya”, nytända och ivriga lägret då? Jo, de har naturligtvis sina ”osmidiga” representanter de med. Tyvärr representerar de, i vanlig ordning, många sårade och sargade medlemmar från tidigare sammanhang.
De skriker lika kärlekslöst och ofta dömande tillbaka:
– Ni är inte med i Guds plan. Ni, yada yada yada…

Perspektiv tack!

Idag kan ju faktiskt baptisterna,  med lite perspektiv, se att Gud ändå hade något på ‘G’ med Anden.
Pingströrelsen kan, lika så, se att det där med Trosundervisningen ändå inte var så tokigt.

Med lite förtröstan, ödmjukhet, tålamod och lite KÄRLEK i botten… kan man se igenom mycket av den där överilade tokiga ivern, som kanske får lite missvisande effekt när nästan uttrycks i ”militanta” handlingar.

Första Brevet
Jag funderar ofta på om inte Paulus, Jakob, Petrus och de andra bröderna kände lite samma oro när de i Jerusalem passade på att skriva ett brev om livet efteromvändelsen. De kom med lite tips för de som med stor sannorlikhet sprätte omkring som barn med en god glass en varm sommardag… med chokladtopping på.. mmmmm….

Det är ju inte helt ointressanta ämnen de väljer att ta upp i brevet!!!

För att få en god gemenskap med andra som delade sin tillit och tro på Abraham, Isak och Jakobs Gud:

”Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt väl!”.” (Apg 15:29)

Det låter ju vid första glans som en lite enkel kort fin vägledning. Men ärligt, inte särskilt auktoritärt verkarkar det.
Men, låt oss titta på det igen, och ställa oss lite frågor:
Vad är då orent?
Vem har tolkningsföreträde att ge den definitionen?
Vad exakt är avgudadyrkan… för att inte tala om otukt… som vi bevisligen fortfarande har problem att identifiera!!!???!
Varifrån och varför hade de just dessa idéer?

OM jag får… så låt mig ge ett förslag:
Först och främst, svaret på frågorna är ju naturligtvis att Gud redan har definierat dessa saker, men det visste ni redan… Men det tycks finnas en djupare pöl här…

I den kulturen och tillvaron så var det fortfarande naturligt för alla troende att samlas i synagogan. Som Haggaj korrekt poängterar nu och då, så följer man en rytm där för veckans läsning och predikan. Lite likt det man har idag som kallas ”kyrkoåret”.
Fortfarande än idag följer man denna läsningscykel och på ett år går man igenom Moseböckerna.

Något som är mycket intressant är just brödernas vale av ämnen, när nu detta brev skrivs.

För den vane läsaren av ”veckans parasha”, vet att när han/hon kommer till det avsnittet som heter ”Acharei Mot”, som kan översättas ”Efter döden”, så undervisar Herren i några särskilda teman:

-Tillbedjan (3 Mos 17:1-9)
-Mat (3 Mos 17:10-15)
-Sexuella relationer (3 Mos 18:1-30)

Redan nu kanske någon börjar se något…  :-)
Kanske rent av ett samband…?

Moseboken                     Ämne                      Apostlagärningarna
3 Mos 17:1-9                Rätt & fel tillbedjan               Apg 15:29 (1a frasen)
3 Mos 17:10-15                   Matfrågan                       Apg 15:29 (2a & 3e frasen)
3 Mos 18:1-30            Sexuella relationer                 Apg 15:29 (4e frasen)

Efter du blivit frälst, och dött bort från dig själv och blivit lärjunge till Jesus och ”Guds slav”, så kan man utan att ens vara konspiratorisk kunna se att församlingsledarna, tillsammans med Paulus, skriver ett brev där val av tema och ämne motsvarar denna veckoläsning, ”Efter döden”.

Dessutom är det inte ovanligt att just ”Acharei Mot” traditionellt kallas för hjärtat av Moseböckerna, då det ligger i mitten av den mittersta (dvs den tredje boken) av fem.
Man har alltså kommit halvvägs genom studien.

Fråga: Kan Apg 15:29 vara en summering av 3 Mos 17-18?
Jo vars… (rätt obekvämt, eh..)

Fråga 2: Vad pekar dessa saker på?
Det har med jagmig och mitt att göra. Min relation till Herren att göra. Att göra Herren till Gud i mitt liv.
Alla dessa tre ämnen hanterar ”att svärta ner mig  själv och mitt inre” .(Naturligtvis kan jag ju dra ner andra fallet av bara farten.)
Det har med mitt hjärta att göra. Det hjärta som Gud, genom sin Ande, omskär när vi tar emot frälsningen.

Så här avslutar Herren detta avsnitt:

Håll därför fast vid vad jag har befallt er att iaktta, så att ni inte följer någon av de avskyvärda seder som man har följt före er och så orenar er genom dem. Jag är HERREN, er Gud. (3 Mos 18:30)

Lika Aktuellt Idag

Petrus själv hade tidigare fått smaka på en ödmjukande händelse när han insåg att de hedningar som valde att lägga sin tillit och tro på Israels Gud, även de blev inympade i gemenskapen. Gud ger INGET utrymme för andligt högmod.
Bröderna som skrev brevet ville inte att de nytända, ivriga, enutsiastiska och Andefyllda personerna skulle komma in och skapa splittring och konflikter.
”Fokusera du på ditt hjärta och resten kommer av sig själv…”

Ämnet som församlingsledarna i Jerusalem skrev om för 2000 år sedan, är lika högaktuellt idag.

Vi skall inte göra det svårt för den människa som ärligt söker Gud. Varken genom konverteringsprocesser eller genom att peka finger och prata illa om varandra, när Herren talar…

Välsigna i stället dina bröder och systrar och föregå med gott exempel. Sen vet vi att Guds Ande utguts över den Han väljer, utan att mäta med vare sig deciliter eller litermått:

Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. (Joh 3:34)

Sänder Gud dig, så var frimodig att tala, men glöm inte bort att du skall se om dig och ditt först samt agera i Kärlek.
Vi vet ju att Jerusalems brevet, det första brevet till den omvända hedningarna, innehöll även instruktionen att lära sig mer när de gick till gemenskapen synagogan:

”Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.” (Apg 15:21)

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga så här:
Fokuserna nu på ditt hjärta, genom att börja i Moseböckernas hjärta. Håll dig ren inför Gud och gå till den troende gemenskapen där du får lära dig resten av förhållningsreglerna från Skriften.

Egentligen är inte logiken heeelt fel:
Därför att: det är ju svårt, vilket det även varit fram till idag i våra sammanhang:
-Att exempelvis öppet leva i sexuell omoral och tro att man smidigt skall komma in i gemenskapen i församlingen.
-Eller i exempelvis öppen avgudadyrkan på Oden Thor, och samtidigt hävda att Jesus är enda vägen till Gud…

När Gud talade så gjorde han det utifrån evigheten.
Kommer någon med något som verkar lite för svårt för mitt sammanhang att ta till sig… softa ner och be Gud om hjälp att hantera det istället för att tro att det hotar ”det du byggt upp”. Snarare kan det så vara att Gud vill bygga uppepå det som du redan gjort.
Och om det är byggt ”på en saaandig straaand…” -varför oroa sig????

En persons attityd som jag verkligen uppskattar i ett sammanhang som detta, är Paulus läromästare innan han blev frälst:

” Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”
–Gamaliel (Apg 5:38)

Tyvärr verkade inte gode Paulus lyssnat på sin vise rabbi… utan satte efter med inte bara orala hot!!! Men, Gud tog hand om Honom oxå…

Låt oss alla vara glada, ivriga och, ja, till och med nitiska i vår trosövertygelse. Men framför allt, låt det inte slå över i en dömande kletig okärleksfull dumdristighet.

Vi vet ju att detta upprättelseprojekt är Herrens.
Innan brevet citerar Lukas Jakob som säger detta:

Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dessruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,för att alla andra människor skall söka Herren, alla hedningar, över vilka mitt namn har nämnts. Därför anser jag att vi inte skall göra det svårt för de hedningar som vänder sig[återvänder] till Gud (Apg 15:14-17, 19)

Här hänvisar Jakob till Amos 9. Ordet ”vänder sig” i slutet av vers 19 är ordet ”epistrepho”, att kommer tillbaka/återvända, (samma som det Hebreiska ”Teshuvah”) och faller väl in i beskrivningen av Jesus uppdrag som gavs via Maria när ängeln var på besök i Luk 1.

Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” (Luk 1:31-22)

Hedningarna som kommer in blir inympade i Davids upprättade hydda, i ett återlöst Jakob, i det helade Israel.
Tänk att vi får vara med om detta, ett alive and kicking , ett livgivande och blommande Israel.
Vilken nåd…

Dessutom, kom ihåg Jesus undervisning från mitten av tredje Mosebok… Att när du åter träffar dina bröder och systrar…  så säger Han:

Du skall älska din nästa som dig själv… (3 Mos 19:18; Mark 22:39)

Nu ser vi fram emot att: om knappt 20 dagar fira den fantastiska pingsten!!!

-Fredrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: