Jaha, så det var nitälskan… Den troendes rötter, -del 19

En av de berättelser i Bibeln man innerligt hoppas man inte får frågor om när man exempelvis talar inför en skolklass, konfagrupp eller söndagskolan… är ju den om Pinehas.
Ni vet, hans om till synes i vrede stack ihjäl två personer, för ingen direkt anledning alls…

Men… kanske den kan spegla något oerhört centralt och stort som faktiskt berör och rör oss än idag?


Varför gjorde han som han gjorde med spjutet?

Tankar från 4 Mos 25:10 – 30:1 (Pinehas/Pinchas)

Om vi har som utgångspunkt Paulus undervisning till de troende i Rom, där han undervisar att:

Slutuppenbarelsen av Lagen är Jesus vår Messias, som är till rättfärdighet för var och en som tror.

…så angriper vi berättelsen när Pinehas kliver in och gör som han gör.

Något som jag för övrigt tror skulle ge, beroende på vart vi bor, åtminstone livstidsfängelse.

Hur som helst.
Församlingen hade, på Bileams goda dåliga inrådan till Balak, lämnat Herrens väg i levene och tillbedjan. Hans lära var att man inte alls bry sig om att leva i Guds bud…

”Psst! Balak, här är valutan för pengarna… jag kan inte förbanna så länge de lever efter Israels Guds bud… Men, skicka ner lite kvinnor och få dem att blanda upp sin religion, så skall du få se på grejer…”

Pinehas bevittnade en dag hur en ledare av Israel demonstrativt kliver in med en kvinna från nationerna, som var med största sannolikhet en av dem som bedragit dem till att börja fira högtider tillägnat avgudarna, och har någon form av affär med henne.

Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor…
Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan… Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
HERREN talade till Mose. Han sade: ”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn. Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund. (4Mos 25:1-3, 6-12)

Vår kompis Pinehas tar ett spjut och sticker det genom båda två. Det är svårt nog att ta in…
Men Herrens reaktion är möjligtvis än mer oväntad utifrån våra perspektiv:
Han inte bara är glad för den, utan även sluter ett evigt fridsförbund med honom och hans avkomma!!!

Varför gör han så?
Vad står det nu igen? Jo, baserat på att han nitälskade, så som Herren nitälskar.

Nitälska på Hebreiskan är ordet q’nan.
Utifrån att ordet finns med i 2 Mos 20:5, där det står:

Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud…

…så finns det de som menar att den nitälskan som Gud refererar, q’nan, till är den som handlar om ”Guds krav på exklusiv tillbedjan till endast Honom”.

De finns de som översätter versen så här, för att lyfta fram det perspektivet:

”Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i mitt krav på exklusiv tillbedjan utrotat Israels barn. (4 Mos 25:11)

Samma sak då här:

Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en Gud som kräver exklusiv tillbedjan… (2 Mos 20:5)

Bild på Messias

Hur skall vi förstå detta?

En sak som hjälpt mig är att se saker tematiskt i Skriften.
Här är ett exempel på något som faktiskt pekar på Messias, om vi tillåter oss anväda Paulus uppmaning till församlingen i Rom.

  1. Det krävdes ett mänskligt offer (läs Jesus), genomborrat, för att försona Israel och få Herrens vrede att avlägsna sig från vår otukt…
    Inte bara det… ”the partner in crime”, eller synden, personifierad i kvinnan, övervanns även hon av ”genomborrningen” (Alltså, synden/satan besegrades då Jesus dog på trät….)
  2. Genom en mans rättfärdiga agerande (läs Jesus) så slöt Herren ett evigt fridsförbund med Honom och allt som tillhör Honom…

Genom att sätta vår tillit till Messias och leva ett liv avskilt liv som pekar på att endast Gud är värdig vår tillbedjan, så hamnar vi positionellt i den rättfärdiges plats i Guds ögon.

Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. (Rom 5:1)

Återigen ser vi hur Skriften uppmuntrar oss som församling idag att leva efter de eviga principerna som lagts ner i Ordet.

Gud är mäktig.🙂

Vi, Guds församling, som kommit in genom förbundet som slöts genom Messias, låt oss inte strula runt i andlig otukt, då vår Gud kräver exklusiv tillbedjan på det sättet som Han valt.

Samt, när de som kommer med Bileams lära idag, se till att stickaåt ett annat håll!!!

Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror… De har lämnat den raka vägen och förts vilse och följt samma väg som Bileam, Beors son… (2 Pet 2:1-15)

Spjutet

För den som gillar att fördjupa sig, så tittade jag lite mer på val av ord för spjutet. Det är ordet romach och består av tre Hebreiska tecken. ”R” ”M” ”CH”.
Som vi vet så har även varje tecken en egen betydelse. I det här fallet kan det då se ut så här:

Reish huvud, förstling
Mem rörelse, liv
Chet staket, mur

Kan det vara så… att Gud lade ner, i ordet, att berättelsen om spjutet ska peka på att genom ”huvudet” så får vi liv när man lever avskilt? Då beskyddar och tar vår Far hand om oss…

Han, [Messias] är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. (Kol 1:18)

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader… (Joh 14:15,21)

😀

Jo, en sak till för den som vill gå vidare.
Senare i avsnittet läser vi om principen om hur familjens överhuvud säkrar en plats i det utlovade landet…

Ha en fin helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: