När ängeln kom, del 6 -Miriams tårar vänds från sorg till glädje.

Del 1 kan du läsa här! -När Miriam fick besök.
Del 2 kan du läsa här! -Besöket hos Elisabeth och Josefs reaktion.
Del 3 kan du läsa här! -Miraklet i Betlehem under Lövhyddohögtiden.
Del 4 kan du läsa här! -Männen från öst och Herodes rädsla.
Del 5 kan du läsa här! -Resan till Egypten.


Miriam hade just sett sin son blivit oskyldigt dömd till döden av den Romerska krigsmakten. Hennes resa upp till Jerusalem för att fira Påsk hade blivit en emotionell resa hon aldrig kunnat föreställa sig.

Nu stod hon med sin väninna Miryam och allt kändes tomt, tomt och tomt. Hennes son var… död.

Men…


Miriams sorgetår vände dock till glädjens

Del 1-5 finns här

Efter vandringen från Jeriko närmade de sig nu Beit Anya(*). Miriam tyckte sig känna igen Miryam redan på långt avstånd där hon stod och väntae.

Kära väninna, utbrast hon när hon såg sällskapet anlända. Hur har resan varit?
-Jo, det har varit underbart, svarade hon samtidigt som de gladdes över att ses igen.
Kom vi skyndar oss till huset. Lazarus har så sett fram emot ert besök. Jag känner på mig att kvällens måltid kommer bli något alldeles extra?
Ja, Yeshua har sett ovanligt nästan spänd ut, med en aning av både allvar och förväntan i ögonen.
Sabbaten före Pesach, sa Miryam med glimten i ögat. Den är ju alltid något extra. Och sen… det är ju klart han är glad att se oss, sa hon och rusade iväg som i en dans inför Högtiderna. Kom, Martha vill så gärna träffa dig. Hon är hemma som vanligt.

Yeshuas mamma satt hela kvällen och såg hur Yeshua talade med Lazarus och de övriga på ett något annorlunda sätt. Det var som om det var sista gången de skulle ses. Men hon sköt det åt sidan och började prata med Martha, men hon blev åter störd då Miryam tog fram en flaska olja och smorde Yeshua för att torka med sitt hår.

Hon avlägsnade sig tyst för att få lite ro och samla sina tankar.
”Herre, vad är detta?” sa hon tyst för sig själv samtidigt som hon blickade upp mot skyn när hon kom ut på gården.
Hon kände på sig att det inte var en tillfällighet att de hade kommit till El Azar’s(**) hus, i staden Bait Anya.
”Är det något du vill säga mig”, tänkte hon då hon satte sig på en bänk utanför huset. Att komma till ”Gud Hjälper’s” hem i ”Lidandets hus”…
Hon tänkte på hur El Azar hade blivit uppväckt från de döda tidigare. Hon kommer särskilt ihåg hur han väntade till tredje dagen för att gå till honom.
Hon bevarade detta i sitt hjärta och gick tillbaka in.

Vad händer, frågade hon Martha, då hon såg Yeshua nästan bråka på några av lärjungarna.
-De blev upprörda när Miryam tvättade hans fötter med oljan. Någon tyckte man skulle sälja flaskan och ge pengarna till de fattiga istället.

Nästa dag, den första i veckan(***) gick de så äntligen upp till Jerusalem. Yeshua gick in i Templet och började driva ut alla som höll på handel. Samma dag började religiösa ledarna förhöra honom och ställa alla möjliga sorters frågor. Precis som om de ville hitta fel på honom.
Miriam bekymrade sig över sin son. Hon hade hört rykten att de ville hitta någon anledning, vilken som helst, för att få honom gripen.
Hon gav sig av för att sluta upp med de Johannes och Petrus istället, som hade skaffat ett påskalamm för inspektion. Det fick ju inte finnas något fel på det.
-I fyra dagar skall vi hålla detta lilla söta knyte under inspektion, sa de till Miriam när hon kom gående.
-Ja, sa hon. Det är lite hjärtekrossande varje år.
Hon pausade lite.
-Vad är det?,
frågade Johannes henne.
-Nej, det var nog inget. När ni sa det där med inspektion
, sa hon ändå vidare, så var det som om det är precis vad de håller på med uppe i Templet med Yeshua. Ni skulle höra dom…
Äsh, sa Petrus. Oroa dig inte. Ingen snackar omkull din grabb. Det vet du väl vid det här laget.
De tog med sig Miriam och gav sig av mot huset de bodde i under sin vistelse i Jerusalem.


Chocken

Neeej, jag står inte ut… Min son, min son….
Det var den längsta promenaden i Miriams liv. Åtminsone var det så det känndes. Där stod hon nu, uppe på Oljeberget, och såg upp på honom som de genomborrat.
Tårarna som rann ner för kinden kändes bara som en reflektion från de tårar som strömmade mer från hennes brustna hjärta.
Yeshua hostade till. Hans grimas avslöjade den fruktansvärda smärta som sköt som blixtar genom kroppen så fort han rörde sig. Han ropade med väsande röst på en av lärjungarna.
Sen vände han sig åter mot sin mor och sa:
-Kvinna, se din son. Han tog några tunga andetag till och samlade kraft, sökte ögonkontakt med lärjungen och sa: Se din mor!

Hon såg honom nu ropa ”kala” innan han gav upp andan. Samtidigt skakade marken och det brakade till på andra sidan dalen. Hon tittade in och såg rakt in i templet där förlåten hade brustit. Det var som om Herren själv rev sin mantel när Han såg Yeshua dö. Hon såg tumulten på Tempelplatsen då de just var i stånd med att offra påskalammet.
Allt bara snurrade för henne…

De tre kommande dagarna var hemska. Hon kunde inte förlika sig med att han dött. Hur kunde det ske? Varför ropade han ”kala”, det sista som han gjorde. Vad har brud (****)med saken att göra.

Hon satt och pratade med Johannes, som försökte lyssna. Han hade varit ett jättestöd.
Hon berätta åter igen om första mötet med det himmelska sändebudet som kom till henne under ljusets högtid med det glada budskapet att hon skulle föda en son som skulle få Kung Davids tron och regera över Jakobs hus för all framtid.
-Så hur kunde detta nu ske?, snyftade hon.

-Men, sa Johannes. Talade han inte ofta om bröllopet. Om hur vi som lärjungar till honom var uppfyllelsen av det återupprättade Israel. Kommer du inte ihåg hur bruden….

De blev abrupt avbrutna då någon kom och ropade på Johannes och han slank ut.
Miriam började tänka på Kung David igen.
Hon minns hur Israel inte var ett enat folk vid den tiden då han blev smord. Däremot minns hon hur Davids hjärta nära drev honom i en stark längtan att ena det norra riket med det södra. Israels hus med Juda hus.
Hon minns hur Abner i berättelsen, sändebudet som skulle ena de båda husen, blev dödad av mäktiga män från Juda hus.
-Vänta lite, sa hon…

Hoppet

Plötsligt började hon känna hopp. Hon började bli varm inombords och hjärtat började slå i allt högre takt, av iver och glädje.

Hon kom ihåg profeten Natan som talade med Kung David. Hur de skulle bygga ett hus, en plats för Herren att vistas i. Templet i Jerusalem.
Men hon minns hur det var två olika framträdanden av Kunglig börd som åstadkom detta.
David återförenade Israel och förberedde boningsplatsen. Kung Shlomo(*****) avslutade med ”fredsriket”, tänkte hon.
-Oh Herre, sa hon tyst. Skall det ske vid två tillfällen? Vad passande paralleller i Ditt Ord!!!

Hon började tänka på Mose, Josua och Josef. Dessa förebilder för Israels återlösare och räddare trädde fram vid två tillfällen.

  • Hon tänkte på Mose. Hans första framträdande med sitt folk var ju kopplat till död, för att sen återkomma och föra Hebréerna ut…
  • Hon tänkte på Josua. Hans första uppdrag var kopplat till ”vittnesbördet från Israel”: En vinranka som hängde på trä mellan två män. Hon rös när hon tänkte på hur Yeshua sagt om sig själv att Han var vinrankan och att han hängde på…
  • Sen tänkte hon på Josef. Hur hans bröder inte kände igen honom vid första mötet. Däremot inleddes återförrenandet av de tolv bröderna, som fullgjordes vid…. andra träffen.

Nu kunde hon inte sitta still längre. Han måste komma tillbaka…
Hon reste sig upp för att leta rätt på Johannes.
-Han sa ju att han skulle förbereda boningen hos sin Fader innan han skulle komma och hämta oss… Precis som vid bröllop då mannen förbereder för sin brud, sa hon högt till sig själv medan hon sprang ut..

När hon kom ut i hallen såg hon Miryam stå där och pratade med yviga rörelser med just Johannes och de övriga lärjungarna.

Miriam, Miriam, sa hon anfått när hon kom. Han lever. Han… Mästaren… Yeshua lever, nästan ropade hon. Ängeln, sa hon innan hon hämtade andan igen. Ängeln kom när vi var vid graven för att smörja Honom med kryddor och olja. Han berättade allt.

Innan Miryam hade hunnit berätta färdigt hade både Johannes och Petrus rusat ut för att se med egna ögon.

”Det var alltså sant”, tänkte Miriam. Ängeln hade kommit för att bekräfta det hon just insett…
”Messias kom för att trolova sin brud, Israel, för att sedan återkomma och hämta hem henne…”

Inte konstigt Yeshua talade ut vad hjärtat var fullt av innan han gav up andan… anledningen till att han blev upphängt på trät… sin älskade trolovade brud….

Hon vände sig till Miryam som fortfarande stod i dörröppningen.
-Börjar du se vad jag ser?, frågade hon. Jag menar… om vår Yeshua kom för att dö vår befrielses död som Pesachlammet och uppresas idag på förstlingsfruktens dag… tror du inte han återkommer för att hämta oss då den sista trumpeten ljuder på Yom Teruah(******)?

Hon började nynna en sång som just Kung Salomo skrivit när hon tänkte på hur allt skall blomma ut under det Messianska fredsriket under tusen år vinrankans frukt och trädet blommar i full kraft:
-Min älskling börjar tala, han säger till mig: Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom. Ty se, vintern är förliden, regntiden är över, den är förbi. Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land. Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom, de sprider sin doft. Stå upp, min älsklade, min sköna, och kom!

Nu grät hon igen… men den här gången glädjens tårar…

*Bait Anya -Betania, betyder Lidandets hus

**El Azar -Betyder Gud Hjälper

***Söndag

****Shlomo kommer från Hebreiskans Shalom, som betyder fred/frid. Salomos Kungarike ses som en bild på det kommande Messianska fredsriket.

*****Kala  -כלה Strong’s 3618, from ‘kalal’ (3634); a bride (as if perfect); hence, a son’s wife:–bride, daughter-in-law, spouse.

****** Yom Teruah är ett namn för Trumpethögtiden, Basunhögtiden, Bibliskt Nyår då den sista av en serie basun/trumpetstötar blåses. Dagen kallas även den gömda dagen, eller dagen som ingen känner till… Anledningen är att inte visste vilken av de två dagarna som högtiden består av den nya månaden/året skulle inträdas. Det berodde på när den nya månen skådades på himmelen. Det var bara Gud som visste exakt vilken dag högtiden skulle inträffa.

4 svar to “När ängeln kom, del 6 -Miriams tårar vänds från sorg till glädje.”

  1. חנה Says:

    Tack för den här (åter)berättelsen! Så lärorik, och välskriven!

  2. skogsmulla32 Says:

    Tack, dessa 6 utförlig detaljerade berättelser speglar verkligt bra det som hände för dryggt 2000 år sen. Som putsade pärlor ska jag spara dem o läsa själv o för andra! Tack igen! Må den Allsmäktige välsignar dig övermåttligt med allt gott, i Jesu Kristi Namn.

  3. isaskar Says:

    Kul att du läste dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: