Dansen in i nästa liv

En fråga som de flesta ställer sig någon gång i livet är:
Vad händer när jag dör?
Finns det liv efter detta på jorden?

Välkommen att delta i dansen in i evigheten…

Skriften ger oss bilden att vara en karta som tar oss från vår tillvaro här och guidar oss på vår andring från en plats till en annan.
Det är som vi färdas på en bro.
Tänk dig att du är på väg till Öland så när du väl är i rätt fil är det ju ingen som stannar bilen och smäller upp förtältet till sin husvagn där. Då har man ju definitivt läst fel kartbok.

Men hur vet jag att bron leder till Öland?
Jo, det är ju bara att knappa in Öland på Hitta.se under färdbeskrivning, så ser vi det.
Men knappar vi in Det Utlovade Landet, Himlen, eller Himmelriket så har vi ingen lycka i den sökningen.

Precis som allt annat så handlar det om förtröstan, tillit och tro på Guds löften.
Ett exempel att förstå konceptet kan vara:

En forskare lyckades med det otroliga att skapa kontakt med ett spädbarn i en mammas mage. Han låg där och fick mat rakt in i magen genom navelsträngen och allt var mörkt, varmt och skönt. Ett problemfritt liv. Något begränsat dock från vårt perepektiv.
Genom tankeöverföringar kunde nu forskaren kommunicera med den lille krabaten.
Han berättade att han pratar med honom från en annan värld. En värld utanför magen. 
En värld där man pratar med munnen. Äter med fingrarna.
-Du är inte klok, svarar bebisen
Forskaren fortsätter:
-Jo det är sant. Vi äter köttbitar med tänder.
-Tänder?
-Ja, det är vita hårda saker som kommer växa ut i din gom.
-Nä, nu får du ge dig. Sådant där kan man inte tro på.

Plötsligt en dag så fick mamman verkar och det började trycka på för bebisen och den började få panik. Mamman började skrika och bebisen tänkte att nu är det slut. Det var inget mer än detta. 

Efter en liten stund blev allt ljust och han fick sin första pust med syre i lungorna. 
-Men, men, tänkte han. 
Han såg hur sköterskan pratade med mamman och en annan som hette pappa drack ett glas vatten…
-Det var sant… det är som den där forskaren sa.

Bebisen växte och sen kom han i kontakt med en annan man som en dag började berätta för honom om att det finns ett liv utanför denna planet.
-Skaparen har berättat om det. Där går man på gator av guld och man kan inte dö där. Det finns ingen sorg ingen smärta….

Detta löfte om vårt nästa liv finns i Bibeln.
Ordet gavs till oss på Pingsten vid Sinai berg. Varför dansar man inte, firar man inte då?
Nu efter att ha firat Tabernaklets högtid, där man firar och ser fram emot hur Guds Ord tar sin boning bland människan, illustrerat som en bröllopsfest i Skriften, ägnar man en dag i nästan glädjeextas för att tacka Skaparen för Ord och löftet om det kommande eviga livet.
För att illustrera detta så tar de, Guds folk, och dansar och dansar och dansar och dansar med Skriften i sina armar.

En bild på hur Bruden, församlingen, kommer dansa med sin brudgum, Messias-det Levande Ordet, in i det nya livet som ges när de två förenas… 

Ett hopp, en tröst, ett löfte att stå på i denna många gånger besvärliga resa på bron över till andra sidan… där vi skall möta de som kommit dit före oss…