Archive for the ‘Hebreiska rötter’ Category

Människan, en livgivande lort

27 oktober, 2011

En gång i det himmelska innan tiden ens fanns.
-Hallå gänget, det är Gud här. Jo, jag tänkte nu vi skulle skapa lite saker. En jord med natur och olika varelser på. En av dem tänkte jag göra till vår avbild. Är ni med på det?
Änglarna tittade på varandra och svarade:
-Det låter kanon.
-Är ni säkra på det. Ni kommer få en hel del med dem att göra. Ni kommer få lyda dem och till och med då och då släcka deras liv på min begäran.
De tittade på varandra en gång till och svarade igen:
-Vi är med, hela vägen.
-Ok, fantastiskt.

Fantastiskt geggigt

ADAM _ EVE SERIES - Rose - Picasa Web Albums

Adam fick det fina uppdraget att namnge djuren. Men själv fick han och hustrun, människan, namnet Adam.
Namn betyder ju saker, mer än vad man kanske tänker på i vårt språk.
Exempelvis hund heter kelev, på Hebreiska. Det består av två ord ”ke” och ”lev” som bildar orden ”med hjärta”. Många anser att hunden är människans bästa vän och relationen är med ett stort hjärta till sin matte/husse.

Men ordet för människa är Adam, som kommer från adamah betyder jord/lera/damm/stoft.
Man skulle kanske tycka att skapelsen som skapades i Guds avbildkunde fått något ”bättre” namn än den många gånger ”geggiga sörjan” som ligger på marken och ofta anses smutsa ner… eller?

Och HERREN Gud formade människan[adam] av stoft från jorden[adamah] och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan[adam] en levande varelse. (1 Mos 2:7)

Eller, om man tittar på det för vad det är, så vet vi att jorden är den substans som är bland det mest livgivande av allt. Från jorden växer de mest fantastiska träd, blommor och växter fram.
En slutsats kan ju då vara att Guds syn på människan är att det är någon som fått fri vilja att ha en växande relation med.

När mannen var skapad så såg Gud att han inte mådde bra av att vara ensam så han fick en kvinna. Det var när mannen somnat in som kvinnan fick liv.

Det var först människan, Adam, var fullkomligt skapad. Dessutom blev de kapabla att fysiskt vara livgivande, en av de många karaktärerna som är gör henne till Guds avbild.

Och Gud skapade människan[adam] till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man[zakar, maskulint/manligt] och kvinna[nĕqebah, femenint/kvinligt] skapade han dem. (1 Mos 1:27)

En fantastisk livgivande jord.
Människan skall växa, utvecklas och skapa liv..

Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er…” (1 Mos 1:22)

…både fysiskt och andligt!

Noa och Mose

Men människan lyckades inte och inte långt efter Adam och Eva fått lämna den ljuvliga trädgården, Eden, blev Gud så arg att han sökte upp den ende rättfärdige mannen, Noa. Han som fick bygga en ark, tevah, på Hebreiska.

-Hejsan Noa. Det är så här att jag har tröttnat och tänker nu utplåna mänskligheten.
Noa kliade sig lite i huvudet och kom med en fråga:
-Jo, Gud, hur blir det med mig och min familj då? Har du någon plan för oss?
Gud suckade lite och såg med nåd på honom.
-Ja, du skall bygga en stor båt och bli räddad.
Efter 120 år så kom regnet och båten stod klar. Noa med familj hoppade in tillsammans med alla djuren. När vattnet sedan sjönk undan och de åter var ute på marken bad han och offrade han till Gud, varpå Gud svarade:
-Här ser ni regnbågen. Det är ett tecken att jag aldrig kommer göra lika dant igen mot människan.

Det var då, här och nu Noa insåg och ställde sig frågan: Varför gjorde jag inte detta innan? Gud hör ju bön? Varför bad jag inte för folket innan? Nu förstår jag Guds suck…

Noa hade inte på 120 år fått en enda själ att vända om. Hur kommer det sig?
”Hej Noa, vad är det du bygger?”
”En stor båt.”
”Va, varför det?”
”Du förstår, Gud är arg!”….

Något som är mycket intressant är att det dyker upp en annan person som har en stark koppling till en ark, tevah, som räddar honom.
Det var en liten gosse som föddes in i ett ont samhälle. Hans mor lade honom i en ark, tevah, och de stora vattnen förde honom in i en kungs palats där prinsessan tog sig an honom. Hon lyfte upp honom och gav honom namnet Moses.

Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg [tevah] av papyrus och strök på jordbeck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand.  Hon gav honom namnet Mose[משה], ”för ur vattnet har jag dragit upp[משה] honom”, sade hon.
 (2 Mos 2:3-4, 10)

När Gud åter blivit arg, på Israel den här gången, ser vi hur Mose ställer sig mellan folket och Herren och ger sitt liv så att de kan ha liv:

Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till HERREN. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” Mose gick tillbaka till HERREN och sade: ”O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” (2 Mos 32:30-32)

Detta blir mitt sista inlägg på bloggen, då jag tänkt anta nya utmaningar.
Kom ihåg, även om du anses som smuts av din omgivning, så ser Gud oändligt växande potential i dig.
Kom även ihåg att ur jorden kommer växter i alla färger och frukter i olika smaker. Gud gjorde dig unik till den han ville att du skulle vara.
Dessutom, det finns en som somnat in för att du skulle få liv, en som ställt sig mellan dig och Gud för dina snedsteg! Glöm inte det…

Använd din frukt och dina vackra färger till att vara ett vittne och en avbild åt den som skapat dig, så andra kan få liv.

Annonser

Oh Jerusalem….

26 oktober, 2011

…om jag glömmer dig…

Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma…
Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, 
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.

Dansen in i nästa liv

21 oktober, 2011

En fråga som de flesta ställer sig någon gång i livet är:
Vad händer när jag dör?
Finns det liv efter detta på jorden?


Välkommen att delta i dansen in i evigheten…

Skriften ger oss bilden att vara en karta som tar oss från vår tillvaro här och guidar oss på vår andring från en plats till en annan.
Det är som vi färdas på en bro.
Tänk dig att du är på väg till Öland så när du väl är i rätt fil är det ju ingen som stannar bilen och smäller upp förtältet till sin husvagn där. Då har man ju definitivt läst fel kartbok.

Men hur vet jag att bron leder till Öland?
Jo, det är ju bara att knappa in Öland på Hitta.se under färdbeskrivning, så ser vi det.
Men knappar vi in Det Utlovade Landet, Himlen, eller Himmelriket så har vi ingen lycka i den sökningen.

Precis som allt annat så handlar det om förtröstan, tillit och tro på Guds löften.
Ett exempel att förstå konceptet kan vara:

En forskare lyckades med det otroliga att skapa kontakt med ett spädbarn i en mammas mage. Han låg där och fick mat rakt in i magen genom navelsträngen och allt var mörkt, varmt och skönt. Ett problemfritt liv. Något begränsat dock från vårt perepektiv.
Genom tankeöverföringar kunde nu forskaren kommunicera med den lille krabaten.
Han berättade att han pratar med honom från en annan värld. En värld utanför magen. 
En värld där man pratar med munnen. Äter med fingrarna.
-Du är inte klok, svarar bebisen
Forskaren fortsätter:
-Jo det är sant. Vi äter köttbitar med tänder.
-Tänder?
-Ja, det är vita hårda saker som kommer växa ut i din gom.
-Nä, nu får du ge dig. Sådant där kan man inte tro på.

Plötsligt en dag så fick mamman verkar och det började trycka på för bebisen och den började få panik. Mamman började skrika och bebisen tänkte att nu är det slut. Det var inget mer än detta. 

Efter en liten stund blev allt ljust och han fick sin första pust med syre i lungorna. 
-Men, men, tänkte han. 
Han såg hur sköterskan pratade med mamman och en annan som hette pappa drack ett glas vatten…
-Det var sant… det är som den där forskaren sa.

Bebisen växte och sen kom han i kontakt med en annan man som en dag började berätta för honom om att det finns ett liv utanför denna planet.
-Skaparen har berättat om det. Där går man på gator av guld och man kan inte dö där. Det finns ingen sorg ingen smärta….

Detta löfte om vårt nästa liv finns i Bibeln.
Ordet gavs till oss på Pingsten vid Sinai berg. Varför dansar man inte, firar man inte då?
Nu efter att ha firat Tabernaklets högtid, där man firar och ser fram emot hur Guds Ord tar sin boning bland människan, illustrerat som en bröllopsfest i Skriften, ägnar man en dag i nästan glädjeextas för att tacka Skaparen för Ord och löftet om det kommande eviga livet.
För att illustrera detta så tar de, Guds folk, och dansar och dansar och dansar och dansar med Skriften i sina armar.

En bild på hur Bruden, församlingen, kommer dansa med sin brudgum, Messias-det Levande Ordet, in i det nya livet som ges när de två förenas… 

Ett hopp, en tröst, ett löfte att stå på i denna många gånger besvärliga resa på bron över till andra sidan… där vi skall möta de som kommit dit före oss…

Han knackar på med dagg i håret

19 oktober, 2011

Har Lövhyddohögtiden/Tabernaklets högtid något lära oss idag?
Vi såg här hur det har med framtiden att göra.
Vi såg en möjlig återkoppling från dåtiden här.

Men idag då?
Här är en tanke: Johannes skriver en mäktig inledning när han skildrar sina erfarenheter med Jesus.
Han ger sig på att undervisa om Tabernaklet och om hur Ordet blivit kött.

Ordet för ord i den grekiska texten är logos.
Ett av de användningsområden som logos erbjuder är när man undervisar/instruerar/lär ut något.
Exempel: Teologi. Psykologi. Biologi. Teknologi… osv.
Det finns olika ord för ”ord” på Hebreiska. Motsvarigheten till ordet med nyansen undervisning/instruktion är Torah, som är namnet på de fem  första böckerna i Bibeln med Guds undervisning.

Johannes förklarar alltså att Ordet/Logos/Torah blir kött.
Ordet för ”kött” på Hebreiska är בְּשַׂר besar och betyder även ”goda nyheter”, det vi översätter till evangelium.

Alltså får vi veta av Johannes att Torah har visat och uppenbarat evangelium genom Jesus.


Har du gensvarat när han knackat på?

Gud har alltid velat ha en boningsplats bland oss människor, varpå Han gav instruktionen att bygga ett Tabernakel som så småningom skulle bli ett Tempel.

Men omkring år 70 i vår tideräkning rev Romarna Templet och har inte sett sin dag sedan dess.

Kung Salomo, som var den som byggde Templet, skrev en gång en bok som heter Höga Visan.
Kortfattat handlar det om en lidelsefull kärleksförklaring mellan en brud och en brudgum. Ytterst pekar det på Guds Församling och Messias.
En vers lyder:

Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän klappar på.
Han säger: Öppna för mig, du min syster, min älskade, min duva, du min fullkomliga. Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar…(Höga Visan 5:2)

Här ser vi hur brudgummen knackar på under mörka tider hos bruden och ber att få komma in. Och han har dagg i håret!!!

En annan författare och Bibelsprängd förkunnare konstaterar just att Församlingen idag utgör Guds Tempel:

Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?(1 Kor 3:16)

Vi såg hur Johannes vittnar att Guds Ord, Messias, har kommit för att Tabernakla bland oss människor. Men idagsläget existerar ingen Tempelbyggnad att sätta sig i… varpå Han är hemlös och sover utomhus och har dagg i håret.
Men, det slutar inte där… Han söker med ljus och lykta efter hjärtan att få flytta in i…

Har du gensvarat när han knackat på ditt hjärta?

Miraklet i Betlehem under Lövhyddohögtiden

16 oktober, 2011

En av de många djup Lövhyddohögtiden uppenbarar är tanken om Israels frälsares ankomst till jorden. Då inte bara som framtida Kung David och Regent… utan även som Profet likt Josef och Guds Lamm.
Därav de två titlarna på Messias: Davids son och Josefs son.

Här är ett kapitel ur serien ”När ängeln kom” som pekar på kopplingen till Messias och Lövhyddohögtiden. Det är kapitel tre som berör Maria och Josefs resa till Betlehem.
(Namnen har givits sitt Hebreiska ursrpung på grund av de många ”ordlekar” de många gånger spelar i sitt originalursrpung…)

Sukka-Bamidbar-300x210
En julkrubba Sukka i vildmarken…

Sommaren kom och gick.
Miriam blev allt större samtidigt som de började planera sin årliga resa till Jerusalem. Snart var det ju den stora festligheten som toppade bådas favorithändelse varje år. Sukkot, Lövhyddohögtiden.
Dessutom skulle de göra ett extra stopp i Betlehem i år.
Anledningen var att Ceasar Augustus hade nämligen, nu i sitt 25 regeringsår, bestämt sig för att hela det Romerska imperiet skulle registreras och skattskrivas.

Att det skulle ske efter skörden och innan vintern tyckte Joef var ett klokt beslut.
Det var nog besvärligt som det var med att resa med sin Miriam… med tanke mage och allt. Faktum var att han redan i våras hade insett att när Elisabeth och Sakarias hade fått Yochanan i påskas, att sex månader senare när det var deras tur, så var man med största sannolikhet mitt uppe i festligheterna i Jerusalem.
Men, konstigt nog kände han ändå ingen oro.

roman_augustus21
Ceasar Augustus

Alla, nästan märkliga, omständigheter kring denne deras snart nyfödde son, var allt för mäktigta…
Det blir nästan svårare för Josef att smälta nu såhär snart impå. Gång på gång tänker han på drömmen han hade på bordet i sin verkstad. Särskilt orden att ”…allt skall ske för det skall bli uppfyllt som Herren sagt genom profeten”.
Bebisen i Miriams mage var alltså något som hade med Herrens profeter i tidigare släkten att göra. Även om hans tankar skenade iväg, så vågade han inte tänka dem färdigt.

Kvällen innan de skulle ge sig av mot Jerusalem och Betlehem, pratade Miriam och Josef om resan… och det som verkar bli det oundvikliga…
”Du älskling”, sa han och tog Miriams hand. ”Tänker du som jag? Du vet… Betlehem?”
Miriams ögon vattenfylldes. Hon blickade upp i taket för att hålla lyckotårarna tillbaka. Sedan tittade hon rakt in i sin älskades, Joespfs, mörka näthinnor.
En tår av lycka gjorde sig ändå fri och rann ner för hennes kind.
”Ja, tänk… tänk… att vi kan få vara med om detta,” sa hon medan hon torkade ögonen. ”Tänk att Miriam fick vara med och ta hand om Mose, Israels folks frälsare… Får, får jag vara med om att ta hand om vår Yeshua(1)?”
Frågan liksom stannade i rummet och nästan hängde påtagligt i luften. Hon började gråta och Joseph gick fram och höll om henne.
”Tänk om han kommer att födas i Betlehem,(2) brödets stad”, fortsatte hon.
Joseph stod tyst och höll om henne. Han kunde inte heller hålla tårarna borta. Han kände hur barnet sparkade. Det var som om den lille ofödde pojken ville vara med i denna, för dem, stora stunden.
Han tänkte på storheten i profetens ord, att han skulle få auktoriteten(3) Emmanuel, Gud med oss. Skulle han nu födas i samband med denna tabernaklets högtid? Bara tanken hissnade för honom.
”Tänk bara på Jesajas ord, om barnet som skall bli Israel givet. Han som skall bära alla titlarna: Under, Rådgivare, Mäktig, Elohim, Evig, Fader, Fridsfuste…” Han pausade trotts sin iver, innan han fortsatte. ” Allt detta över Davids kungarike… är det, är det han… Miriam?”
”Det är ju titlar som många har haft i Israel innan honom… men jag tror att han som skall återupprätta Israel kommer bära alla dessa profetiska titlar och bilder i sig. I sin person. Jag tror han kommer vara som om Guds Ord i levande form. Som om Ordet uppfylls och levs ut bokstavligt genom honom.”

Hon tänkte på det som hon spontant utbrustit hemma hos Elisabeth… hur det blev så påtagligt när hon utropat: ”Min själ prisar Herren och min ande gläder sig i Elohim, min Frälsare…”
Det blev så dubbelbottnat på något sätt, nu när hon stod där. Skall han bli både sin egen personlige frälsare, samt hela Israel och mänsklighetens…?

”Ack att vi enkla syndiga människor funnit sådan nåd”, sa hon när hon gick för att avsluta det sista inför morgondagens långa resa.

Vädret var så där underbart. Klarblå himmel och inte allt för varmt, när de anslöt på leden som vätte upp mot Jerusalem denna höstmorgon. Tusentals människor var på väg för att fira denna glädjens Högtid och stämningen var på topp. Folk sjöng, prisade Gud och var glada. Det var verkligen Glädjens Högtid, Nationernas Högtid…
Josef ville ropa högt och ära Honom, Gud, för att berätta för alla vad som skulle ske.
Men han andades in djupt och stämde dansande in i sången med sällskapet som gick framför dem istället.

jerusalem succot
Under Sukkot, Lövhyddohögtiden, är det full fart uppe i Jerusalem

Resan gick långsamt och de fick stanna ofta för att Miriam behövde vila. När de väl kom till Betlehem var det redan mörkt. Alla hade redan anlänt och naturligtvis var det redan fullt på värdshusen.
En vänlig själ upplät dock sin Sukka(4) han hade låtit bygga på sin mark.
Miriam hade den sista biten känt hur det krämpade och Josef hade försökt tala lugnt till henne… så gott han nu kunde… Han var nämligen inte så lugn själv…

Nu, äntligen framme och väl inne under tak ropade hon på Joseph, som just gått ut för att hämta packningen. Han rusade in och fick nu vara med om den största stunden i sitt liv. Nu skulle han födas… detta märkliga barn som himlarnas sändebud så ivrigt engagerat sig i.
Där, i Sukkan, såg han världen för första gången. Detta lilla gossebarn som blivit till genom ett mirakel.
Josef skyndade sig till packningen och plockade fram tygtrasorna de tagit med sig och skulle användas till ljusstaken uppe i Jerusalem, under högtiden.
De lindade in det lilla gossebarnet med dem, samtidigt som de båda prisade Gud av lycka och tackade Herren för att allt gått bra.

I samma stund, ute på fälten kring Betlehem, satt traktens herdar och pratade om hur de snart skulle bli för kallt för att ligga ute med flocken. Om bara några veckor kom vintern och säsongen var över.
”Ja, än så länge går det bra”, sa en av dem och kastade in en pinne till i elden. ”Men bara om si så där…”
Han blev abrupt avbruten.
Plötsligt sken marken upp runt omkring dem. En märklig man kom fram och började prata. Skräckslagna, liggande på marken stirrade de upp och hörde honom säga: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat i tygstycken och ligger i en Sukka”.

Som på ett ögonblick fylldes skyn med änglar som sjöng för fulla halsar:
”Ära vare Gud i höjden och shalom på jorden, till människor hans välbehag.”

3040660556_0a8d4b9491
Budskapet kom till de enkla herdarna först

Herden som blivit avbruten reste sig och tog täten. De andra rusade i full fart efter honom in mot Betlehem och fann Miriam, Joseph och den lille nyfödde bebisen, precis som himmelen nyss deklarerat.

Miriam satt och försökte samla sina tankar.
Hon kunde inte släppa berättelsen som Mose förmedlat, när fadern Isak kallade hem sin son Jakob till landet. Det första han gjorde var att ordna en sukka åt sin flock, och hur platsen för denna händelse fick namnet Sukkot.
Hon vände sig till Josef och sa:
Tänk att nu när vår Fader på ett förunderligt sätt sänder sin son till landet i samband med sukkot, lövhyddohögtiden, så sitter vi nu här i en sukka. Jag menar…
Mer han hon inte säga förrän de hörde ljudet av springande fötter kom allt närmare. Sen hörde de någon ropa:
Där, titta! Här borta måste det vara.
Josef och Miriam tittade skrämt på varandra, undrande vad som stod på, medan rösten ropade i öppningen:
Frid. Det är inte så att det finns ett nyfött barn här inne?
De vågade inte andas. Vem är det som kommer och hur kunde de veta att de hade ett nyfött barn.
”Var inte rädda”, sa de och tittade in. ”Ett himmelskt sändebud kom till oss och berättade att vi skulle finna Frälsaren här någonstans…”

I ett par timmar satt sen herdarna och trängdes samtidigt som de lyssnade till berättelsen om hur det hela började när Gabriel hade kommit till henne underLjuset högtid och hur hon genom ett mirakel blivit havande och burit han som skulle bli Världens Ljus.
Hur han nu, i brödets stad, Betlehem, kommit till världen.
Hur han som uppfyller Guds Ord, blivit kött och tagit sin boning bland oss under Tabernaklets Högtid (6).

Joseph fyllde i och konstaterade tacksamt hur Herren är trogen detaljerna i sitt Ord, för att vi skall kunna identifiera när Han gör något, så vi kan leva i Ande och Sanning.

-Fredrik

—-

1) Yeshua -Betydelsen av Jesus Hebreiska namn bygger på betydelse frälsare på Hebreiska
2) Betlehem -En ihopsättning av två ord: Beit -hus och Lechem -Bröd Beitlechem
3) Namn på Hebreiska, Shem, betyder även auktoritet.
4) Sukka -Tabernakel, tält, stall eller koja på Hebreiska. Ordet som används för krubba, phatn’e, används även för ”stall” (Luk 13:15) eller Sukka där man har sin boskap (1 Mos 33:17). Än idag byggs Sukkor i Israel som man bor i under
Lövhyddohögtiden/Sukkot.

Julkrubba_i_Perstorp-1
En klassisk julkrubba/sukka

5) Tabernakla -Ta sin boning bland…

Helheten

14 oktober, 2011

En from man fick en tillfällig knäpp och gick ut för att plocka bort några meter tågräls som gick förbi platsen där han bodde.
En av hans stackars grannar kom förbi. Hysteriskt började han ropa på sin granne: ”Vad gör du, är du inte klok? Inser du inte vilken katastrof det kan bli?”
Varpå den förvirrade mannen svarade: ”Äh, lugna ner dig. Det finns ju flera hundra mil räls. Vad gör det om jag tar bort en liten liten bit?”

ancienne voie ferrée, train, chemin de fer, photo © dominique houcmant

Just nu firas den sjunde och sista av de sju Högtider som Herren gett sin församling att hålla koll på.
Den heter Sukkot, eller Tabernakelhögtiden elelr Lövhyddohögtiden på ren svenska, och pågår i sju dagar för att sen avslutas med den åttånde dagen.

Det finns många djup och många kopplingar till Messias i denna glädjen och ljusets fest.
En av de är det oerhörda, ojämförliga och enorma hopp vi har att se fram emot, om hur Messias skall komma och ta sin boning bland osshär på jorden och i tusen härliga år regera från tronen i sin heliga stad Jerusalem i tusen år, för att sen ta med oss in i den nya begynnelsen… evigheten.

Gud är härlig… att han lagt ner sina löften och sin hela plan i Högtider som han ber oss fira… för att årligen ge oss helheten och påminnelsen så vi inte glömmer.

Hoppas du är en av de tusen och åter tusentals som världen över återupptäcker vilken rikedom och trygghet det blir när hela skriften får bidra med sina pusselbitar och färger, för att porträtera Honom som det står skrivet om från början till slutet.

Helheten behövs, helheten gäller…

Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. -Jesus (Matt 5:19)

Bibeldagar utifrån ett Hebreiskt perspektiv

7 oktober, 2011

Bibelläraren och förkunnaren Eddie Chumney kommer till västsverige i bröjan av november för att undervisa om de Hebreiska rötterna i den kristna tron.

För den som upptäckt intresset att koppla Nya Testamentet till de stora perspektiven i Gamla Testamentet kan detta vara ett lyckat arrangemang.

Eddie Chumney undervisar utifrån ett Hebreiskt perspektiv och är pastor i Beit Yacov.

Några ämnen som det kan komma undervisas om är:
-Guds mäktiga tvillingar: Torah och Nåd
-Vad lär rabinerna om de 10 stammarna
-Israels moderna historia
-Apostlagärningarna 15

Plats: Hjälmareds Folkhögskola, Alingsås
När: 4-5 november

Arrangörer är Fokus Israel, ElShaddai.se och Föreningen Shabbat Shalom

Spegel spegel…

30 september, 2011

En av de smeknamn Guds folk/Församlingen har i Bibeln är Yeshurun.
Det består av två ord.
Att sträcka יָשָׁר  och att erhålla אוֹן. Alltså, de som söker erhålla upprättelse.
Båda orden Yeshurun och Israel börjar med samma tre tecken, יָשָׁר .
Därför brukar man översätta det: de upprättade, de som går upprätt.


Våra gärningar speglar våra hjärtan…

En vanlig simpel gudsman levde ett fattigt liv . Han gav sig in i ett försök i affärslivet och blev snabbt framgångsrik.
Ju rikare han blev, desto kyligare blev han mot Bibelordet och det liv som han levt tidigare.

En av ledarna i församlingen kom då på besök och bad om en gåva till välgörenhet, till några i stort behov. Han kom med många ursäkter och undvek ämnet.
Mannen bad då affärsmannen komma och titta ut genom fönstret som vätte ner på stadens torg. Han frågade:
”Vad ser du?”
”Människor som går omkring!”, svarade han.
Sen gick han bort till en spegel och bad honom titta in och frågade samma fråga:
”Vad ser du?”
”Mig själv!”

Mannen tog till orda igen:
”Hmm, precis…
Vet du vad det är för skillnad på ett fönste och en spegel?
Ett fönster är klart, transparant och genomskinligt. När du tittar i det ser du andra.
En spegel däremot, är överdraget med silver… Och därför, när man tittar i den ser man bara sig själv….”

Även en fin god troende broder kan bli distraherad av världslig rikedom…

Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, tillsammans med det bästa av lamm,
baggar från Basan och bockar, det bästa och märgfullaste vete. Druvors blod drack du, skummande vin. 
Då blev Jesurun fet och slog bakut. (5 Mos 32:14-15)

Slöjan, bruden, trumpeten och oss

26 september, 2011

I ett ortodoxt bröllop i Israel bär bruden en slöja?
Varför?

I veckan är det Bibliska datumet för nyår, när ”den sista trumpeten ljuder”.
En profetisk dag som pekar på: då Israels Kung kommer för att ta sin brud till sig.
(3 Mos 23:24, Luk  1 Kor 15:22-23, 51-52)

När ett ungt par träffas så... för att generalisera lite: 

-Killen spanar in hur tjejen ser ut. Ögon, karisma, kurvor och frisyr.
-Tjejen, hon kollar gärna upp pengastatusen, bilen och kanske vart hon blir bjuden på middag… så att hon blir ordentligt omhändertagen.

Men frågan är om det går att ersätta vad man egentligen ute efter… den inre skönheten… med smink, hårförlängningar och timmar på gym?
…eller, går dyra ringar, fin bil och en lyxig semester att ersätta den dagliga bekräftelsen och omsorgen om familjen?

Naturligtvis skapade Gud attraktionskraften mellan människor och pengar krävs idag för att bygga en familj, men det är inga hörnstenar till ett JA på frågan om du kommer att älska i nöd och lust!

Utseende och materialism är usla ersättare för bra karaktär och god moraliskt ansvarstagande.
En rik pojk kan tappa sina pengar och en söt flicka sina vackra drag.
Det är när man ser bortom dessa yttre ting som de verkliga personerna möts.
Detta är budskapet med slöjan.
När brudgummen täcker sin brud deklarerar han: Jag gifter mig inte med dig för ditt vackra ansikte. Din skönhet kommer innifrån.

Bruden bär slöjan och säger: Denna slöja hindrar mig från att se vilken karat ringen du sätter på mitt finger har. Det är inte viktigt, för med ringen får jag det jag vill ha- dig!

Det är först när vi går förbi det yttre och vår inre skönhet och andliga välfärd upptäcks, alltså de eviga principerna, som ett äktenskap kan övervinna allt.
Brudens ansikte är täckt, men hon ser klarare än någonsin.

Rebecka, Isak, Messias och… vi

När Rebecka kom för att möta sin blivande man, täckte hon sig med en slöja, tsa`iyph.

…och [Rebecka] frågade tjänaren: ”Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?” Tjänaren svarade ”Det är min herre[Isak].” Då tog hon sin slöja och dolde sig.  (1 Mos 24:65)

Berättelsen om Isaks och Rebeckas förenande är intressant i sammanhanget.
Abraham för sin son, Isak, till vad som komma skall bli Jerusalem, för att där offra honom.
Men, ”han får sitt liv tillbaka”. Därefter försvinner han ur händelsernas centrum ett tag, för att sen återvända i texten med sin gestalt då Rebecka kommer.
Fadern, Abraham, hade när det var dags sänt sin hjälpare för att hämta och föra bruden till sin son.

Alltså: berättelsen om Isak och Rebecka är skuggbilden hur Messias dör och försvinner ur bilden här på jorden tills han kommer tillbaka för att förena sig med sin brud, den omvända Församlingen, som Anden helgat.

Nästa och enda gången ordet tsa`iyph dyker upp i Skriften är i den intressanta berättelsen om Judah och Tamar.
Det är en berättelse om inre kvaliteter och omvändelse.

Slöjan, tsa`iyph, dyker upp i handlingarna om bröllop och omvändelse.

  • Messias kommer inte kunna ta hänsyn till hur vi i våra egna ansträngningar försöker ”sminka till” vårt framträdande eller utsmycka vårt utseende, som är väl dolt bakom slöjan.
  • Församlingen måste ”blint” leva i hoppet och tilliten till att Brudgummen, Messias, kommer till 100 procent leverera sina löften och ta hand om henne.

Så på onsdag kväll, kan du som tror på Abraham, Isak och Israels Gud stolt sträcka på dig och lyfta blicken i tacksamhet på se dig som folket som tillhör till Världens Konung… prins och prinsessor, döttrar och söner till Kungen, ljus i denna mörka värld…
… du är som olja. Oavsett vilken vätska du beblandar dig med, så denna dag stannar du upp och flyter upp till ytan för att visa dig avskild och ren från resten av världen…Jag till hör dig, Herre!

…Och, du kan frimodigt se fram emot den stora dagen:

Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. (Upp 19:7)

…då skall HERREN, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HERREN, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HERREN, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. (5 Mos 30:3-4)

Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra. (Matt 24:31)

Den värdefulla frukten i korgen -det är vi det!

18 september, 2011

Häromdagen hade jag ett intressant samtal om konceptet ”förstlingen”.
Alltså, den första skörden av ”fröet” som såtts, zera på Hebreiskan.
Det fick mig att tänka vidare.
Det kan vara något som sås i marken, men även av mannen.
Dessutom, det är ett andligt koncept.


Du vet väl om att du är värdefull….

I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. (Jak 1:18)

I den första påsken i Egypten räddades, frälstes, alla förstfödda genom Lammets blod.

I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda.( Heb 11:28)

När Israels folk tågat ut genom havet och kom till Sinai räknades församlingen som de försfödda, förstlingen.

Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son… (2 Mos 4:22)

Och:

Som druvor i öknen fann jag Israel. Jag såg era fäder som förstlingsfrukter… (Hos 9:10)

En intressant vers är då:

…då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som HERREN, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. (5 Mos 26:2)

Ordet för detta med förstlingen är på Hebreiska bikkurim, som kommer från ordet bachor, som betyder den förstfödda.

Om det är så att vi har en själ som skapas av Herren, innan den tar boning i kroppen, så måste den haft en härlig tid med Skaparen…
Fast, plötsligt skickas den ner i kroppen, avskild från Hans närvaro.
Vilket nerköp… eller?
Eftersom det är Gud… som alltid ser till att allt samverkar för det bästa… måste det ju finnas en förtjänst för själen i denna handling!!!

Kanske det.
Från och med nu kan själen tjäna Skaparen även i den fysiska världen, som kan leda till en än intensivare relation.
Själen behövde alltså då en behållare, ett kärl för detta.

Den första frukten anses vara den bästa. Den efterlängtade. Den man jobbat för nära hela året… men dess perfektion i Guds ögon kommer när den läggs korgen.

Våra själar får möljlighet till denna perfektion när vi föds genom nedstigningen in till denna värld.
Dock en värld med snaror, frestelser… men med möjligheter till en än större uppgång.

Oxå

Fruktkorgen kan ju även ses som symbolen för underkastelsen och erkännandet att rikedomen kommer från Herren, för att tjäna Hans syften.
Några kapitel tidigare läser vi:

Du skall komma ihåg HERREN, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder… (5 Mos 8:18)

Syftet med att vi får det vi får från Gud är för att Han vill upprättahålla sitt förbund.

Det är ju fantastiskt att Gud, genom Messias, ger oss denna betydelsefulla status som förstling.
En rikedom Han specifikt utvalt och vill ha framburen till sig som ett offer för sina rika syften.

Glöm inte bort att offer på Hebreiska, korban, betyder att närma sig…

Människan spår… men Gud rår!

16 september, 2011

Heh,

(med tanke på lite kommentarer här)

När Jakob kom till Laban, ville han få bort och döda honom.
Men, ironiskt nog så såg Gud till att Laban blev välsignad i Jakobs närvaro och dessutom så etablerades Jakobs Hus… Israel med dess tolv stammar… hemma på hans ägor.
Inte nog med det:
”Tack vare” att Laban switchade Rakel mot Leah vid bröllopet, så hamnade Israel i Egypten. Hade Josef varit den förstfödde (Rakels äldsta) så hade bröderna kanske inte utvecklat avundssjukan och sålt honom.
Medan Laban kliar sig i huvudet och undrar hur i alla sina dar kunde det gå så här…så vi kan alltså ”tacka honom” för påsken!!!

När Farao skulle utrota Israels utvalde man som skulle rädda och föra Isrel ut, så skulle alla pojkar utrotas.
Lille Mose plockades upp av Faraos dotter och där satt han i hans knä och jollrade, knackade tjänarna på med konstateradet: -Nu är alla pojkar döda…
Ironisktn nog växte Mose, som Farao ville ha dödad, upp i hovet hos honom som ville ha honom dödad.

Här Haman ville utrota judarna, ja vi har Esthers bok, så vi vet hur det gick med det.
Haman hade 120 provinser under sig… en mäktig ledare över den stora världen. Vad han påbjöd lyddes vida kring. Även hans högmod och hat mot Guds folk ledde till hans undergång.
I och med detta firar judarna sin mest glädjefyllda högtid, Purim, tack vare Hamans egoistiska och blinda dumhet.

Nu mobiliserar världen åter och blint stöttar de som vill utrota Israel.
Men Herren skrattar och kommer åter konstatera: Människan spår, men det är jag som rår!!!

Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag.
Jag förkunnar från begynnelsen vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.
Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket. (Jes 46:9-11)

Tio saker..

28 augusti, 2011

Tio mäktiga ting skapades i världen:


Berg är mäktiga, men järn skär rakt igenom det.
Järn är mäktigt, men eld smälter det.
Eld är mäktigt, men vatten släcker det.
Vatten är mäktigt, men moln bär det.
Moln är mäktiga, men vinden skingrar dem.
Vinden är mäktig, men kroppen står emot den.
Kroppen är mäktig, men rädsla bryter ned den.
Rädsla är mäktig, men vin tar bort den.
Vinet är mäktigt, men sömnen stillar den.
Mäktigast av alla är dödenMen Tron övervinner den

…utan villigt öppna din hand för honom… (5 Mos 15:8)

Ty så älskade Gud världen att Han gav den sin enfödde Son… (Joh 3:16)

Rikedom?

22 augusti, 2011

En man gick på en promenad med en bekant. De kom till en åker när de stannade till.
-Den här har jag sålt, sa mannen. Jag ville frigöra tid för att studera Skriften.
-Jaha, jasså, svarade hans vän.


De promenerade vidare och kom till en skog, varpå mannen stannade upp och sa:
-Den har jag också sålt för att frigöra tid att studera Skriften.
Han vän tittade något förbryllat på honom med skrynklig panna.
-Säger du det?
Efter ytterligare ett stycke längs med vägen pekade han på ett fält med vinrankor och stannade åter upp.
-Det där fältet var även det mitt en gång…
-Vänta lite, avbröt vännen nästan frustrerat. Låt mig gissa, du sålde det för att studera Bibeln.
-Japp, helt korrekt, sa mannen och sken upp.
-Men varför. Förstår du inte vilken rikedom du sumpat?
-Vad menar du, svarade han oförstående.
-Men det är ju massa mark som är värt massor!!!
-Jaha, svarade mannen med ett lugn. Du tänker så. Ok.
Mannen stannade upp och frågade sin vän en fråga:
-Hur lång tid tog det att skapa allt detta?, sa han samtidigt som han sträckte ut handen och svepte över sina gamla marker.
-Med tanke på att det är du som frågar, sa han, så får jag väl svara sex dagar.
-Bra! Helt rätt. Du förstår, Guds Ord som gavs till oss människor tog 40 dagar och 40 nätter. Så vem har investerat i rätt rikedom?

När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått, gav HERREN mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. (5 mos 9:11)

Vad investerar du i?

Gå i din nästas skor, innan du blir avundsjuk

17 augusti, 2011

Någonstans missade många i kyrkan att det första budet av de 10 faktiskt är:

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. (5 Mos 5:6)

Det handlar om att definiera vilken Gud, vem är Gud som vi tror på.
Det sista budet är också intressant:

Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa. (5 Mos 5:21)

Tar man dessa två så blir det som ”klamrar”, [ ], kring de övriga.
För att byrta något av buden 2-5, så måste man bryta det första. Tror du inte på Israels Gud, så vad spelar det då för roll att skaffa en avgud eller bryta mot vilodagen.
Samma sak är det för bud 6-9. För att ljuga mot din nästa eller stjäla från honom/henne så måste du ha begär och lusta… och bryta mot det tionde.

Tittar man lite närmare på det sista av de tio orden så kan man även översätta slutet av det så här:

eller allt [Hebreiskans KOL] som tillhör din nästa.

På så sätt kan man resonera så här:
Du är skapad unik… med förutsättningar som Gud specifikt ville ha i dig. Samma sak med din nästa.
Skall du vara avundsjuk på att han/hon har en finare åsna än dig och fick den äkta hälft han/hon fick så bör du även vara beredd på att vara din nästa.
Vill du ha din nästas hus skall du även vara berädd på att gå i dens mockasiner, som indianerna säger.

Är då inte den enda som har rätt att vara avundsjuk faktiskt Gud… som medvetet skapade var och en precis så som han ville, med dess kvaliteter, talanger, kunskaper och personligheter som han ville… för att ta sin boning i oss…???

Sen är det ju bara upp till oss att falla in på den väg Han stakat ut för oss. En bra början är att reda ut vem som är Gud och att förverkliga det som Han förberett för just dig.

Akta vad du ber om… eller kanske hur…

12 augusti, 2011

Det var en gång en man, en stor respekterad andlig ledare, som gick en promenad i öknen. Det var varmt, hett och svettigt.
Efter en stund började han ropa till Gud om att han skulle få en åsna.
-Kom igen, Gud, Du ser ju hur trött jag är. Det får räcka nu, jag är ju heeelt slut.
Och tänka sig… plöstligt dök det upp en man med en hel skock åsnor efter sig. Men det var inte allt, han bar pckså på ett stort blänkande svärd…

Mannen med svärdet närmade sig den gamle mannen och sa:
-Jo, jag har ett erbjudande åt dig, muttrade han samtidigt som han såg till att den gamle mannens blick fästes på svärdet.
-Jaha, svarade den gamle mannen och värjde handen från solkatten som speglade speglade sig från svärdet.
-Jag har ett åsneföl som just förlöstes. Jag vill att du skall få det, men du får inte låta det gå själv. Det är så varmt. Du måste bära det på dina axlar. Annars, sa han och speglade sig själv i det blanka stålet.
Inom sig när han fortsatte vandringen med åsnefölet över axlarna, hörde han en röst inom sig.
-Var så god!

I ett av sina tre stora tal, som blev nedskrivet i 5 Mosebok, beskriver Mose med hänvisning till sin bön om att få gå in i det utlovade landet:

På den tiden bad jag så till HERREN… (5 Mos 3:23)

I dessa rader finns en del att ta till sig när vi vänder oss till Herren i bön.
Ordet för bad här är vaetchanan, som även kan översättas med nåd/barmhärtighet.

Att förvänta sig något för att man själv tycker att jag förtjänar det, oavsett argument, så går det inte förhandla med Gud.
Mose visar här att jag förtjänar ingenting. Han visste att han bad om något som var långt utanför vad han kunde kräva och böjde sig under Guds rådande vilja.

Med andra ord bad han inte om särbehandling, trotts att han levde rätt och riktigt med många enastående gärningar. För vem kan med gott självförtroende och rak rygg stå framför Skaparen och säga: ”Bevilja min önskan, se på mitt perfekta liv!”
Snarare vänder sig en rättfärdig man sig till Gud med den oförtjäntes attityd.

I kontrast till den självgode mannen i öknen är ett fint exempel och förebild Mästaren Jesus. Precis innan Han blir förådd vädjar Han ödmjukt i tårar, för att precis som Mose bli nekad sin önskan:

 ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.”  (Luk 22:42)

Om någon skulle kunna pruta och köpslå med Gud så är det väl ändå Han…
Och tänk… om du skulle få något som inte var det bästa för dig!!!

(Med handen på hjärtat, undra vad Rick Perry egentligen bad om förra hegen 😉 )